The Magic Numbers

Berns, Stockholm 27/1

BETYG:

Magic Numbers är en del av den svenska indiefolksjälen. De gör vänlig popmusik med gitarrer och med vackra och upplyftande sånger om hur ont kärleken gör när den splittrar hjärtat ditt, och hur du ler åt den vackra flickan på andra sidan baren, hon med de röda skorna. Samma "follow that dream"- eskapism som Bruce Springsteen ägnat sitt liv åt att beskriva, i sång efter sång.

Med andra ord är det inte så konstigt att kön utanför Berns (bestående av femtio procent popkids, 30 procent svennar och tjugo procent gubbrockare i trettioårsålden) sträcker sig igenom hela Berzelli Park vilket gör att mina öron numera lider av kraftiga köldskador.

Och ni vet ju detta redan; Spelningen var bra. På skiva kan Magic Numbers snällism bli ytterst påfrestande efter mer än fem låtar på raken, men på Berns scen framstår de allt mer som det väloljade soulmaskineri de faktiskt är. Den producerade hinna som lägger sig mellan lyssnaren och stereohögtalarna i inspelad form är borta, och Berns bjuder för en gångs skull på ett ordentligt ljud.

Vilket får mig, när de låter sitt mest rörande souljam övergå i Kate Bushs "running up that hill", att utstöta ett sådant där YIIIHAAA- läte som jag har lovat mig själv att aldrig ropa ut inför folk.
Så där sprack den coola recensent-masken.

Till slut orkar jag dock inte med mer snälla tjockisar med hår, och ställer mig längst bak, med en öl istället. Och där, när jag står och grubblar samtidigt som bandet eldar upp allsången med den fantastiska "Anima Sola", kommer jag på vad mitt problem med Magic Numbers är: De är ett vitt alibi för att få lyssna på gammal soul. Om de hade varit svarta hade Berns antagligen varit halvtomt. Sverige må ha en god musikkultur jämfört med andra länder, men samtidigt är vår indiementalitet exkluderande på så många plan. Därför krävs det ett Magic Numbers för att fylla Berns med soul; glada bleka krogalkade britter som är precis som oss.

Text: Kristofer Andersson Foto: Rockfoto  (Foto från Trädgårn, Göteborg)

Publicerad 29 januari 2007