Thåström

Olympen, Lund 18/3

BETYG:

Något gammalt, något nytt, något blått men definitivt inget lånat för han är helt unik vår egen rockhjälte Thåström. Konserten i den bunkerlika studentbostadsbyggnaden Sparta fick näst intill betongen att leva. Thåström - denna man framstår som en korsning mellan en svart olycksfågel och en vit fredsduva och har en röst som knappast behöver någon förstärkning. Det upphetsande brutala slår plötsligt av som en strömbrytare och går på sparlåga i vackert stillsamt blödande melodier för att sedan åter tillta tills explosionen ligger i luften - ångestladdat men ändå så befriande. Thåström lyssnar man inte på, man upplever honom och absorberar energin.

Han sjöng en gång "Jag vill bli elektrisk" och det är just vad han är. Det blixtrar, sprakar och lyser om rebellen från Rågsved. Jag hade förväntat mig en lågmäld akustisk konsert efter att ha hört senaste skivan" "Skebokvarnsvägen 209" som skulle kunna ses som en musikalisk biografi, men blev överraskad av kvällens variationsgrad. De flesta låtarna dök upp men också det bästa från "Mannen som blev en gris" och kära, tidiga favoriter som "Karenina".

Visst har även solen sina fläckar, gråzonerna infann sig emellanåt och då och då var ljudet slarvigt inställt, men konserten pågick i dryga 2 timmar och man behövde nästan skuggan för att inte få brännskador av Thåströms flödande karisma. Allra starkast var "Släpp aldrig in dom.." Man blev som hypnotiserad i en fullständig "här och nu-känsla", och trots 2000 hängivna lyssnare blev stämningen intimt fördjupad, medan behagliga rysningar spred sig genom kroppen.

När "Ungefär så här.." ekade i lokalen var extasen nära! Det tycks som om demonerna håller på att äta upp Thåström inifrån, han kämpar i skärselden och undergången känns skrämmande nära, men han besegrar dem alltid.

Extranumren haglade som kulor över "skyddsrummet" och där stod han åter, folkets representant, med sina outsinliga krafter redo för "Du ska va president" och "När min älskade väntar" som avslutande vaggsång. Sen vandrade man hem i mörkret med en önskan om att det fanns en repeatknapp för livets allra starkaste moment…

Låt mig fritt citera något så banalt som en känd chipsreklam "Thåström, du har nåt som andra saknar, du har nåt som andra inte har". Det är din värld det här!

Text: Mathilda Dahlgren  Foto: Jens Lennartsson

Publicerad 22 mars 2006