Jonas Solberger
Text: Jonas Solberger
Bruce Springsteen - John Henry
(från "We Shall Overcome – The Pete Seeger Sessions" Columbia)
Bruce Springsteen beslutade sig för att spela in en platta med gamla folksånger och själv blev jag skeptisk när jag först hörde idén. Kunde det verkligen vara något?
Jag måste ha glömt att Bruce Springsteen kan få precis alla typer av melodier att låta helt fantastiskt. När detta första smakprov av plattan dök upp försvann alla mina tvivel. När han inledde en enda lång fest på Hovet en vanlig kväll i maj med just "John Henry" blev jag frälst. Sådär frälst som man bara blir av Bruce Springsteen.
Thea Gilmore - Call Me Your Darling
(från "Harpo's Ghost" Border)
Det regnar alltid på de brittiska öarna. Så även i Glasgow i början av oktober. Men en kväll i en liten källare med några pint Guinness och denna bortglömda men fantastiska sångerska gorde att det inte spelade någon roll.Även hemma i Sverige, med skivan i stereon, glömmer man emellanåt att det regnar.
Dixie Chicks - Not Ready To Make Nice
(från "Taking The Long Way Home" Columbia)
George Bush gillar dem inte. Bara det är ett själ gott nog att älska Dixie Chicks, men det finns ett ännu bättre; RÖSTERNA. Med de skönsjungande countrydamerna vid mikrofonerna och Rick Rubin vid mixerbordet kunde det inte gå fel. Stor musik..
Kris Kristofferson - This Old Road
(från "This Old Road" Playground)
Den gamle var tillbaka. Det lät ungefär som man förväntar sig att Kris Kristofferson skulle låta 2006. Precis lika avskalat och enkelt som han alltid har låtit, med precis lika många fantastiska historier att berätta som alltid. I mars berättar han sina historier för den svenska publiken, det tänker i alla fall inte jag missa.
Hacienda Brothers - Cowboys To Girls
(från "What's wrong with right" BAM)
Country och soul i en underbar symbios. Det fåtal som såg gruppens spelning på en scen i Norrland en tidig sommarkväll fick ett minne för livet. Resten av Storsjöyranbesökarna som struntade i Hacienda Brothers hade inte förstått någonting.
Moneybrother - Downtown train (tåget in till stan)
(från "Pengabrorsan" Hacka Skivindustri)
Moneybrother på svenska? Skivbolaget tände inte på idén, men Anders Wendin var övertygad om att detta var något att satsa på. Naturligtvis hade han rätt, igen. Tom Waits ville inte ha sin låts titel översatt till svenska. Hade han behärskat vårt språk hade han säkert gått med på det. Moneybrother verkar inte kunna misslyckas.
Marit Bergman - No Party
(från "I think it's a rainbow" SME)
Det ska erkännas direkt, jag har inte riktigt greppat storheten med Marit Bergman. Hon pendlar för mycket mellan fantastiskt och mediokert. Men ibland stämmer det fullt ut. "This is the year" från debuten är ett sådant exempel, "No party" ett annat.
Solomon Burke - Valley Of Tears
(från "Nashville" Shout Factory)
Världens största soulröst spelade in en countryplatta. Det var ett försök som inte kunde misslyckas. Det gjorde det inte heller. Solomon Burke sjöng, Buddy Miller producerade och det blev 14 spår som snuddade vid ren magi. Några gånger, som i den här vackra duetten med Gillian Welch, uppnåddes magin.
Johnny Cash - Love's been good to me
(från "American V: A hundred highways" American)
Johnny Cash dog 2003, leve Johnny Cash. Trots att mannen i svart lämnade jordelivet från över tre år sedan släpps det mängder av Cash-skivor. I år kom de sista av Americaninspelningarna med Rick Rubin och att de alldeles fantastiska visste vi ju redan. Att vår hjälte sjöng på sista versen visste alla när han spelade in detta, men helt kommer hans sång aldrig att tystna.
Joaquin Phoenix och Reese Witherspoon - It ain't me babe
(från "Walk the line soundtrack" SME)
Joaquin Phoenix och Reese Witherspoon är skådespelare. Fantastiska sådana fick vi se i "Walk the line", årets största stund på vita duken. Regissören James Mangold ville att skådespelarna skulle sjunga själva, det visade sig vara ett vettigt beslut. Johnny Cash och June Carter godkände själva att dessa två skulle spela dem i filmen. Hade de hört dem sjunga skulle de blivit ännu nöjdare.
Publicerad 15 december 2006
KOMMENTARER:
Jeppe
2006-12-18 09:45
26 år och lyssnar bara på gubbrock. Det tycker jag är nästintill kris.....
jocke
2006-12-19 12:05
musik är tidlöst, inte nån jävla modegrej, så jag tycker det är ok med gubbrock. det finns en anledning till att de hållt på i alla dessa år...
f
2006-12-25 14:55
... och anledning är att det finns sjukt många medelålders gubbar som faktiskt köper skivor.
Pralen
2007-03-08 11:55
Svar till Jeppe!!
Du kommer också inse en dag när du fyllt 25-30 år
Vad som står sig o förblir tidlös musik. Vi som har varit med ett tag (själv är jag 41) inser o genomskådar nu artister som "The arcade fire" som en enhällig kritikerkår hyllar. det verkar som att varje år skall!! Och detta verkar vara ett Stockholmsfenomen, Nu j-a skall vi hypa ett band och då hänger alla skribenter på trots att det e vilken dynga som helst!! Men tro mig du kommer också att vakna upp en dag !!