Fredrik Johansson

Det var med stor förvåning jag upptäckte att sammansättandet av årets lista visade sig vara så pass mycket svårare än vad det brukar vara. Visst har det kommit mängder med strålande album under året som gått, jag kan nästan räkna upp ett tjog på rak arm, men det har varit förbluffande svårt att finna tio enskilda spår som sticker ut ur mängden. Det kanske inte har varit ett så väldans bra musikår som snart passerat helt. Egentligen borde dessa listor utses ur ett retroperspektiv på minst ett par år för att kunna göra en mer rättvis bedömning. Uthållighet är en viktigare aspekt än vad man kan tro. Jag lyckades dock till slut landa på följande lista utan inbördes ordning och det visar sig att Barcelona och Katalonien tar hem årets position som suverän musikmetropol alla kategorier.

Ojos de Brujo - Piedras Contra Tanques

Från albumet 'Techarí' (Diquela/Pias)
Barcelonaoktetten Ojos de Brujo (trollkarlens ögon) bekräftar i år att deras unika stilart är här för att stanna. Jag hade nästan kunnat välja ut vilket spår som helst från albumet 'Techarí' utan att det ens skulle finnas ett värdigt sätt att argumentera för dess borttagande. Jag har aldrig förtrollats lika mycket av en så sagolik genrefusion. 'Piedras Contra Tanques' (stenar vs pansarvagnar) är ett spår som exemplifierar katalanernas vackert dynamiska förening av funk, flamenco, hiphop och rumba. Dessutom är och förblir förmodligen textraden som fritt översatt lyder 'Det är så INTE flamenco att hugga någon i ryggen' inpräntad som en av årtiondets skönaste.

Macaco - Mama Tierra

Från albumet 'Ingravitto' (EMI)
Dani Mono Loco har varit ute och svävat i musikaliskt parallella galaxer på jakt efter ett specifikt sound med sitt Macaco i sju år utan att någonsin riktigt hittat rätt. Ibland har det bara blivit konstigt men nu har det äntligen lyckats. Med det fjärde albumet 'Ingravitto' har det som saknades på 'Entre Raices y Antenas' adderats, justerats och mycket mer utöver det. Här är det kära moder jord som står i centrum för ett av det multikulturella Barcelonabandets mästerverk – 'Mama Tierra'.

Josh Ritter - Wolves

Från albumet 'The animal years' (V2)
Få klarar av att klä så enkla ting i så vackra skrudar.

The Knife - Silent Shout

Från albumet 'Silent Shout' (Rabid)
Elektroduo har nästan blivit ett skällsord nu för tiden men det finns ett original och de heter The Knife. Den mörka sången 'Silent Shout' gör nästan fysiskt ont att lyssna på ibland. Att förmedla så starka känslor är endast musikaliska genier tillskrivet. Dessutom känns det alltid extra roligt att få med svenskar på listan.

Matisyahu - Jerusalem

Från albumet 'Youth' (Columbia)
Det är en imponerande passion hebrén med jätteskägget från White Plains låter oss ta del av i 'Jerusalem'. Inte sedan Bob Marley har jag hört så brännande budskapsreggae.

Placebo & Alison Mosshart (VV of The Kills) - Meds

Från albumet 'Meds' (HUT Records)
Det här är en kollaboration jag sent om någonsin alls kommer att glömma. Det är slående hur väl Brian Molko och Alison Mosshart kompletterar varandra. Om ändå refrängen bara hade varit lite kraftigare så att den uppenbart inneboende potentialen släppts fri.

The Album Leaf - See in you

Från albumet 'Into the blue again' (V2)
'See in you' är den nästan perfekta uppföljaren till två år gamla Twentytwofourteen. The Album Leaf eller helt enkelt Jimmy LaValle kan verkligen det här med att måla tavlor i nyanser av instrumentaliskt svart.

Phoenix - Long Distance Call

Från albumet 'It's never been like that' (EMI)
Fransoserna har under 2006 fortsatt med att rada upp exempel på varför de tillhör världseliten av måndagspoprock. Helst ska det regna lite utanför fönstret också.

Orson - Bright Idea

Från albumet "Bright Idea" (UNI)
Ett band från Hollywood som lirar gitarrock låter kanske som så dåligt någonting någonsin kan bli men Orsons förslagssång 'Bright Idea' är vacker, stilig och smäktande på samma gång.

The Killers - When you were young

Från albumet 'Sam's town' (UNI)
The Killers har med sitt nya album blivit en tacksam måltavla för bittra pajkastare och visst går det att kritisera dem hur mycket man än vill. Kanske har Killers tagit ett stort steg bortåt mainstreamsmörja men oavsett om det är så det ligger till eller inte så går det inte att komma undan från att 'When you were young' är ett fartfyllt och känsloladdat mästerverk.

Publicerad 15 december 2006