Till navigeringen

KRISTIAN ANTTILA

Pojken utan skam

Det är releasekalas för Kristian Anttilas nya album Innan bomberna på Pustervik, Göteborg. Kristian själv sitter på huk uppe på scenen med allvarlig min och pillar koncentrerat med gitarrförstärkaren. En stund senare klamrar han sig fast vid mickstativet med svängande knäskålar, rullande ögon och den karaktäristiska lokförarhatten på sned. Efter spelningen ser jag honom dansa runt ensam i ett hörn, som en snigel i sitt skal och märkligt oberörd inför vad som pågår runt omkring.

– Jag vet att Eva Dahlgren vid något tillfälle sa att musik uppstår där det inte finns någon dialog, vilket rimmar väl med min egen slutsats att det man inte kan få ur sig eller prata med någon om kan man uttrycka genom musiken i stället. Jag tror att mitt musicerande i grunden handlar om att jag är ett socialt missfoster – helt handikappad. Jag kan inte verbalisera mina psykiska problem heller så det är på något sätt via musiken som jag visar omvärlden vem jag är eller hur jag känner.

Musikens Hus några dagar senare. "Ge mig drömmar att leva för eller gift för att dö" skrev Gunnar Ekelöf i en av sina diktsamlingar. Kristian Anttila är en av dem som vägrar kompromissa med vare sig livet eller sin musik och nu står han i dörröppningen till Café Hängmattan med ett vacklande leende som får huden att streta över de rakbladsvassa kindbenen.

Kristian Anttila är ett koncentrat av paradoxer. På scen är han den ohämmade androgynen som med släpig röst hälsar publiken välkommen med fraser som "Hej mina små lamm" och har rykte om sig att gruppavverka fjortonåriga Cheap Monday-groupies på löpande band. Mannen i dörren talar eftertänksamt med vänlig röst och flackar lite bortkommet med blicken.

– På gott och ont har jag ingen självidentitet, vilket har lett till att jag aldrig kan känna någon riktig samhörighet eller gemenskap med någon eller någonting. Samtidigt känner jag aldrig några krav på mig själv att vara si eller så i förhållande till vad folk förväntar sig av mig. Folk brukar tycka att jag är störd för att jag växlar åsikter och värderingssystem från dag till dag.

"Att börja spela för att skaffa brudar eller för att råda bot på tristessen ligger väldigt långt ifrån vad musik handlar om för mig" sa du när Natta de mina släpptes 2003. Känner du samma sak i dag? Är drivkrafterna de samma?

– Jag har slutat supa sen ett halvår, jag ska sluta knulla också. Jag ska skala bort allt som hör rocklivet till och ska jag se om det finns någonting kvar. Jag vet faktiskt inte vad som driver mig i nuläget, det har jag verkligen ifrågasatt det senaste halvåret och bara nått den fasansfulla insikten av att man bara vill bli sedd, beundrad och älskad.

Det är väl ett primärbehov hos alla människor?
– Ja, absolut. Men det känns som ett genant behov. Att vara popmusiker är en form av feg kommunikation i min mening. Visserligen står man på scen men man kan aldrig bli direkt ifrågasatt. Jag kan sitta i ett torn i Himalaya och göra mina låtar och skicka dem till Sverige och bli beundrad. Det är samma sak där. Man kan få mycket utan att behöva ge någonting tillbaks.

"Min eviga längtan är intakt" sjunger du på förstaspåret Precis som dig. Vad är det du längtar efter?
- Hårddraget… Efter döden.

Ta livet av dig?
– Jag vet... Jag har funderat över det där en del. Jag vet att somliga människor fruktar döden väldigt mycket men de enda tillfällena i mitt liv då jag har gjort det har varit stunder då jag känt att jag har haft någonting att förlora, när jag har varit förhållandevis nöjd med min tillvaro.

Är du nöjd med din tillvaro nu?
– Ja, men inte på något sätt lycklig. Inte överhuvudtaget.

Vad krävs för att du skulle vara nöjd?
– Antagligen att jag skulle tvingas leva om hela mitt liv från början och med andra förutsättningar. Men vad som saknas är kanske en förmåga att känna gemenskap, samhörighet, ha sunda kärleksförhållanden… Vetefan. Jag tänkte flytta ut till ett hus på landet förra hösten, jag trodde det var lösningen då. Jag vill ha massa djur. Och jag är fortfarande på gång, jag är inte färdig riktigt ännu bara. Fast i dag är jag inte alls sugen på det. Men det är bara för att jag är kåt. Jag har funderat på att kastrera mig kemiskt förresten. Se hur det är att leva utan sexdrift. Jag är nyfiken på hur mycket den ligger bakom ens motivation överhuvudtaget. Att leva.

Till skillnad från Frölundabröderna Henrik Berggren och Håkan Hellström växte Kristian Anttila inte upp i någon välmående medelklass med privatskola och akademikerångest. När han var ett år gammal flydde Kristians mamma med honom från födelsestaden Skövde för att undkomma fadern. De hamnade i Göteborg och landade till slut i Frölunda där Kristian kom att växa upp. Han flyttade hemifrån när han var sexton.

– Jag har en väldigt osund familjesituation. Jag tror dom var rädda för att jag skulle ta livet av mig så dom låste in mig på ett ungdomshem i två år.
Han tystnar.
– Det var faktiskt bara mörker igenom hela min uppväxt.

Som ung var han livrädd för att visa modern att han lyssnade på musik. Om nätterna låg han vaken under täcket med en liten radio.
– Min mamma har aldrig uppskattat musik riktigt.

Vad säger hon nu då?
– Åh, hon tycker inte om det jag håller på med.

Klipp dig och skaffa ett jobb?
– Ja, verkligen. Fortfarande. Men hon har väl märkt att det inte går att rubba mig. Jag fick fan skäll när jag lyssnade på musik när jag var ung! Det tog ett halvår för mig innan jag vågade berätta för mamma att jag ville köpa en gitarr. Och det bemöttes väl ungefär som väntat. När jag var tretton sålde jag mitt Nintendo och köpte mig en elgitarr. I smyg.

Det var det värt?
– Ja, jag tror det. Ja, det var det nog värt. Musiken har alltid varit min livboj hela vägen genom allt mörker då jag hela tiden såg musiken som någon form av räddare. "Mitt liv kommer att ordna sig när jag får spela musik"… Föreställningar som raserades ganska snabbt efter första skivan när mina fantasier och drömmar kring artistskapet fick möta verkligheten. Det är kanske fantastiskt fem procent av tiden men resten är bara en trist kontorstillvaro.
Jag hade ju sen jag var liten närt de här fantasierna om, kanske inte någon glamourös tillvaro men i alla fall någon slags zigenaraktig tillvaro där man åker på turné och ser nya städer hela tiden.

Du verkar ha en ganska pessimistisk syn på livet och kärleken.
– Ja. Det har jag nog. Jag betraktar kärlek som en fortplantningsritual och har nog jättesvarta värderingar och syner på allting men jag tycker ändå att jag visar en stor ödmjukhet inför människor och alla missfoster som finns överallt. Jag förstår ju varför människor blir som de blir, man rår inte över den processen. Jag har svårt för att klandra människor, kan aldrig bli upprörd när jag läser om någon som har begått något fruktansvärt brott till exempel. Den personen var ju bara ett offer för omständigheterna liksom, precis som alla goda människor. Allt har en förklaring.

Kristian rycker uppgivet på axlarna och hävdar att han "tyvärr bara är ett tragiskt, konstigt monster". Men att han ändå är stolt över att ha klarat av att bygga upp en tillvaro som han stundtals trivs med och som kan kännas meningsfull emellanåt.

– Jag är ett litet maskrosbarn: När alla förutsättningar är dom sämsta men man lyckas ta sig ur det och rå över sig själv.

Är du intelligent?
– Jag trodde det ganska länge men jag har tyvärr kommit underfund med att jag inte är det.

Var brast det?
– Dels brast det i att jag aldrig fick något stöd för att på något vis främja det intellektuella kapital som man fått med sig sen födseln. Jag växte upp i en väldigt ostimulerande miljö. Invandrarmor som jobbade hela tiden… Jag fick inte med mig det svenska språket hemifrån och jag ficka aldrig någon stimulans varken musikaliskt eller intellektuellt eller på något annat plan.

Vem var du i skolan?
– Jag var väldigt blyg, väldigt nervös av mig i låg- och mellanstadiet. Högstadiet var väldigt konstigt. Först var jag typ lite bråkstake i sjuan, sen muskelknutte i åttan. Sen blev jag helt deprimerad i nian, hade asfula kläder och duschade aldrig. Då började det gå ut för alltså. Äh, vad ska man säga. Överlag var jag nog väldigt pluggig och delvis mobbad under perioder. Dels mobbad för att vara bra i skolan, dels mobbad för att vara bög eller turk. Typ. Nu när man är så långt ifrån sin skoltid kan det ses som ganska banalt men när man är ung och inte vet vad som är rätt eller fel så suger man ju åt sig allt som händer omkring en. Jag tog så jävla illa vid mig att jag började göra mig till på prov för att få dåliga resultat. Det var därför jag skaffade muskler i åttan. För att kunna försvara mig. Jag gjorde sjuttio armhävningar innan frukost varje morgon. Jag höll på att spy.

Var du stor?
– Ja, jag var fan stor alltså. Jag var ett riktigt muskelberg. Kolla (spänner biceps)! Jag har kvar en massa. Fast det syns ju inte med kläder på. Känn här. Känn.

Brukar du ha någon användning av dem nu för tiden?
– Nej jag slåss aldrig. Fast jag höll på att börja slåss i fredags faktiskt. Och nu höll jag på att börja slåss när jag mötte en alkis därute. Han ropade blatte efter mig och då kom allt tillbaka från min uppväxt. Men jag gjorde det inte. Det är än en gång det jag pratade om i början, att det man hör av mig i sångerna är det som jag själv inte kan leva ut eller prata med någon om. Jag slåss inte, men jag slåss i mina låtar. Egentligen är det ju mitt egna känsloliv jag vill brotta ner. Oscar Wilde sa en gång att han trivs bäst i umgänget med en dålig konstnär eftersom bra konstnärer lever igenom sin konst och dåliga konstnärer lever sin konst. Människor som verkligen lever sin konst och som är ute och gör saker hela tiden, det är ju sällan de fäster det på papper. Jag är bra på att fantisera. Antagligen för att jag har ett ganska tråkigt liv.

De senaste tio åren har framför allt handlat om att hitta en mening. Det har Kristian inte gjort. Än. Fast han har prövat lite olika grejer.

– I perioder har jag till exempel verkligen skitit i allting och bara följt mina kroppsliga impulser. Det resulterade i att jag åt kopiösa mängder socker och försökte ligga hela tiden. Det var en jävligt konstig tillvaro. Så jävla fattigt som människa alltså, så jävla fattigt…

Kristian skakar på huvudet så att den tjocka mörka luggen faller ner framför ögonen.

– Det enda man hittar inom sig själv är sockersug och kåthet. Men det är en fas antar jag. Hoppas jag.

Har du många groupies?
– Eh… Jag vet inte om jag har groupies eftersom jag inte ser mig som något speciellt bara för att jag skulle vara musiker. Jag kan helt omöjligen förstå hur någon skulle kunna se upp till mig eller beundra mig eller attraheras av mig. Eller, jag kanske kan se det men jag kan inte ta in det. Förövrigt är fans det äckligaste jag skulle kunna tänka mig att ligga med, säger han och flinar.

För att…?
– Det är de äckligaste som finns bara. Jag tror främst att det handlar om att jag vet att de har en bild av mig som kommer att raseras under tiden, och jag vet att de säkerligen har drömföreställningar och förhoppningar i och med att träffa mig. Vilket gör det ännu mer läbbigt bara.

Han frustar till och slår ut med handen. Förklarar att han i och för sig inte vet exakt vad det är för föreställningar hans hängivnaste fans har av honom som person men att det troligtvis inte inkluderar Kristian sittandes hemma hos sin moder i Frölunda med dennes modemuppkoppling och tittar på porr och runkar sig igenom de ensamma nätterna.

– Sedan klarar jag ju inte av att höra folk säga till mig att jag är bra heller. Jag kan bli glad men man vet ju inte vad man ska svara liksom. Dels är det svårt att tro det, dels är det bara…

…"Tack"… Eller vad brukar du svara?
– "Ah, vad roligt, tack så mycket. Jag är ju en jävla tönt, ett missfoster egentligen. Du har fel!". Men jag attraheras bara av människor jag inte känner. Du förstår, mitt kärleksliv är krångligt. Jag gillar bara att ligga med tjejer som jag inte har nåt gemensamt med. Och som är vedervärdiga till karaktären också. Så fort jag börjar tycka om någon kan jag inte ligga med henne längre eftersom det skulle vara smutsigt och fult och vedervärdigt. Helt sjukt egentligen.

Det går ju rykten på stan.
– Jag vet! Det går otroligt mycket sexrykten om mig.

"Han knullar allt som rör sig" var det senaste jag läste.
– Har du läst det?! (lång tystnad) Okej.

Natta de mina innehöll ju en del sexantydningar.
– Det är mycket sexuella inslag på den ja, nästan pedofila antydningar här och var. Med "Bereden väg" till exempel ville jag verkligen göra en äcklig låt som folk skulle kräkas över. Men för att återknyta till verkligheten så försökte jag ligga med en fjortonåring en gång. För fem år sen. Hon var asfet, hade tandställning och jättemycket finnar, ha ha ha, och jättedålig andedräkt. Det gick i typ två sekunder sen sa hon att det gjorde ont så då fick vi sluta. Jag var kåt och hon tyckte jag var jättesnygg. Det är min historia med fjortonåringar. All uppståndelse kring sex handlar i min mening dels om avund och dels om okontrollerad kåthet som i stället mynnar ut i moralpredikningar. Det känns som om det finns en extrem motsägelsefullhet i allt som skrivs om sex.

– Men jo, det ligger sanning i att jag knullar allt som rör sig. Periodvis har jag känt en sån befrielse i att bara kunna gå fram till någon och fråga "Vill du knulla?". Och så har det bara känts skönt efteråt att ha ställt frågan. Fast det funkar aldrig. Jag får aldrig ligga när jag gör så, ha ha.

Du gör fel, du måste linda in det i bomull.
– Jag vet, men jag orkar inte hålla på så. Jag är oftast inte ens tillräckligt intresserad. Det känns bara som att jag behöver fråga och baserat på det har det säkert spridits ut rykten om att jag ligger med väldigt, väldigt många. Men jag bryr mig allt mindre om vad folk tänker om mig faktiskt. Men det kan vara roligt med rykten också. Vissa har man ju spridit ut själv…

Vaddå för rykten?
– Det är mycket roligare om folk inte vet vad. Ha ha. I och med att jag nuförtiden skiter i vad folk tycker om mig så är det mer kittlande att sprida ut rykten och se vad som händer. Vissa är så jävla vidriga, jag kan inte ta upp dom ens. Eller, okej då, men du får inget värsta rykte: Att Henrik Berggren är min husläkare. Den är bra. Åh Gud vilken kvacksalvare (skratt)! Han är inte rätt man att rådgöra med vad gäller medicinering alltså. Henrik är en speciell människa, vi har tydligen väldigt mycket saker gemensamt. Min låtsassyster är hans blivande fru nämligen så hon håller på och drar massa paralleller mellan oss hela tiden. Vi är båda tvungna att duscha baken efter att vi skitit exempelvis (skrattar). Var vi än är någonstans. Och så kan vi aldrig ligga med våra tjejer heller.

Går du hos psykolog?
– Ja. Psykolog, psykiatriker och arbetsterapeut. Jag har gått hos psykolog åtta år i rad från det att jag var femton. Sen har jag gått det sista halvåret igen, efter lite trauman.

Vem är bäst?
– Min psykiatriker, hon är så jävla cool. Fan vad grym hon är!

Vad brukar ni prata om?
– Jag tycker att det är härligt att prata om mina sexfantasier, det gillar jag, och det gillar dom också. Ha ha. Jag tror dom gottar sig i det. Det är en härlig miljö, det känns som om dom redan har hört det värsta. Att man inte alltid kan rå för hur man är. Jag har träffat några kompisar där också, dom blev helt generade när dom såg att jag såg dom. Det var ganska roligt. Vad har du för sexfantasier?

Eh, det är jag som ställer frågorna.
– Det får ju vara ett ömsesidigt utbyte här i kväll! Det är äckliga grejer va? Jätteäckliga grejer? Det brukar vara de mest välklädda som har de snuskigaste fantasierna…

Paus.

- Ska vi ligga?


Publicerad 12 februari 2006

KOMMENTARER:

  • marcus

    2006-02-13 14:21

    herrejösses. kanske det bästa jag läst i hittils i år. fantastiskt välgjord och personlig intervju.

  • David

    2006-02-13 18:14

    Ja, inte dumt, förutsatt att det är objektet som menas. Personlig är rätt ord, i svaren.

  • mathias

    2006-02-13 19:11

    enorm intervju!

  • mansman

    2006-02-13 19:20

    man blir lite mållös. fast det är ju precis det man vill. Hur många intervjuer har man inte läst där texten skulle kunna behållas men artisten bytas ut utan att någon skulle reagera. Ärlighet for president

  • Ola

    2006-02-13 20:01

    Visst personligt, men en sjuk person som fläker ut sig, varför publicerar ni det? Varför handlar det inte alls om musik, ska detta inte vara en seriös musiktidning?!

  • Sara

    2006-02-13 20:33

    Jättebra intervju! Hihi lite kul också ;)

  • mathilda

    2006-02-13 20:34

    hm, riktigt bra. tror kristian kanske är trött på ryktena och börjar lägga korten på bordet.
    allt annat än klyschiga svar iaf!

  • .

    2006-02-15 15:52

    vidriga människa

  • jahaja

    2006-02-15 19:08

    han verkar ju vara helt jävla dum i huvudet.

  • mammas

    2006-02-15 21:17

    men face it... sakerna i sig är ju knappast sensationella. Att Kristian delar med sig av det är ju däremot uppseendeväckande. I förlängningen är det ju ett ställningstagande om var gränsen för det privata ska gå. Och "dum i huvudet" för somliga kan vara renässansman för andra.

  • mathilda

    2006-02-16 08:21

    kristian är knappast "dum i huvudet". vi vet förmodligen allesamman en rad svenska artister som är fullkomligt vidriga, men som offentligt aldrig kommer visa något annat än lögner och tillrättalagda fasader om sig själva. detta är ju motsatsen - en artist som vågar svara på frågorna.
    jag väljer att kalla kristian för renässansman. det låter bra.

  • lalala

    2006-02-16 11:39

    fan vad bra han är.

  • TP

    2006-02-16 18:41

    Det jag undrar är, låg du med han sen? ;)

  • Ecchi

    2006-02-17 01:41

    Jisses... var det bara jag som tyckte att intervjun var rena sömnpillret? Varenda svar ett djudykande i självömkan och frågorna som om de inte kom från någon som var mer än ett fan. Nej, här är vi inte på samma våglängd. Bluä.

  • Sara

    2006-02-17 12:08

    Kan tänka mig att Kristian lever ett ganska tråkigt liv egentligen. Men satan (!) vilken intressant människa! Det är underbart när folk verkligen är så ärliga mot sig själva och lätt kan kalla sig för ”missfoster” utan vidare. Så är det ju. Kristian Anttila är ett jävla missfoster. Det är sånt här som gör musik. Så grymt bra!

    P.S Alla jävla pretto-fittor kan gå å gräva ner sig i ett hål. Det är allt annat än perfektion som utvinner musik!

  • s

    2006-02-17 13:35

    ja,.. låg ni med varann? details!

  • treen

    2006-02-17 14:16

    Det är en härlig intervju. Det har alltid funnits en allmän fascination av människor som är fulla av självömkan och äckligt självutlämnande. Det är klart att det är mer spännade med grisiga människor även om man tycker att de är vidriga i vissa avseenden. Mer skit åt folket och mindre händerna på täcket! tack

  • Ida Clementina

    2006-02-17 15:44

    Wiho! Vilken intervju! Nåt annat än alla gamla tråkiga blahablahaintervjuer.

  • Ecchi

    2006-02-17 17:38

    Men det här ÄR ju en blahablaha-intervju! Jesus!

  • Adam

    2006-02-18 13:18

    www.saltypirates.com

    jag tycker du va bra Kristian.

  • lektor

    2006-02-23 19:06

    "Självömkan" är i mitt tycke inte rätt ord i sammanhanget. Tycker snarare killen pliktskyldigt svarar på frågorna. Är det ingen som kan utläsa att han har ett visst mått av humor när han brutalt ärligt radar upp sina tillkortakommanden? Jag gillar det här. Vi är ju alla djur.

  • j

    2006-02-24 19:24

    kritik e ju bra i vilket fall, det visar ju att folk har en åsikt o bryr sej.

  • F

    2006-02-28 10:00

    Jag har lite svårt att tycka detta är en bra intervju ur musiksynpunkt. I något annat sammanhang är den säkert jättebra, ur ett självutlämnande, nästan sorgligt perspektiv, men på en musiksida platsar det verkligen inte. Som musiker tycker jag han borde värna mer om sitt privatliv, och som "skribent" borde man värna mer om musiken.

  • anna

    2006-03-01 01:25

    eftersom kristian sa på radion häromdagen, att han inte anser någonting vara privat, så kan det var svårt att känna att man har någonting att värna om. sen kan man ju fråga sej vad som är intressantast att läsa också. en massa prat om hur en skiva kom till, eller hur en person fungerar. jag personligen tycker det andra.....

  • Erik

    2006-03-04 02:37

    Öhm, jag personligen tycker DET FÖRSTA. Visst att en skiva kan komma ur personliga kriser - men vafan, man behöver inte gräva ner sig i massa dravel som inte knyter an till musiken över huvud taget. Om man vill veta hur en person fungerar så ska man konsultera en psykolog, inte en exhibitionistisk artist som inte vill annat än vara i centrum för all uppmärksamhet. Nej, fokus bort från personen; fokus PÅ musiken!

  • anna

    2006-03-04 21:49

    men musiken kommer ju från personen, o i det här fallet så hämtar ju personen musiken från sej själv. så därför är det ju intressant hur personen är, eftersom det har allt med hans musik att göra.

  • Nicke

    2006-03-06 15:41

    Bra intervju, Anitlla verkar vara en intressant personlighet och i så fall så framgår det på ett bra och verklighetstroget sätt.

  • john

    2006-03-09 14:30

    känns det inte konstigt att utgå ifrån att ens privatliv är intressant för andra människor? har man inte intentionen att så att säga gå ut över sig själv har man ju ingenting att komma med, och det tycker jag inte antilla har.

  • john

    2006-03-09 14:37

    Att påstå att "inget" är privat är ju bara trams . Att min kylskåp fungerar är en privat angelägenhet för mig, medan Kristan Antillas själsliv inte är det. Det är skitsnack som låter rätt i munna för att man ska ha något att säga om man inte har särskilt mycket att komma med.

  • jocke

    2006-03-09 22:24

    men john...om inte kristian anttila intresserar dej, varför läser du då intervjun. jag fattar inte...med privat så anser han nog att han känner att han kan berätta allt om sej själv utan att bry sej om vad folk tycker om det.

  • john

    2006-03-10 16:09

    självklart kan man berätta om sig själv, men har man inte i ntentionen att gå utöver sig själv blir det endast platt och navelskådande. sedan om han skiter i vad folk tycker det är väl en annan sak, det är ju upp till honom.

  • åh

    2006-03-10 18:14

    Men John det här är ingen självbiografi utan en intervju! Gnäll på reporterns frågor istället. Jag tycker också det vore mer intressant att läsa om hans musik, detta känns nästan som en skvallertidning ju. Hörde honom på radio och så mycket bättre journalistik det var.

  • David

    2006-03-12 17:28

    Jag tycker det är irriterande förutsägbart att läsa när ännu en indiebrat skryter om hur svår han är, hur dåligt han mår och hur mycket han egentligen han skulle få knulla om han bara ville (men självklart är han för svår och mår för dåligt för det)

  • Ecchi

    2006-03-13 14:32

    Anna skrev: "men musiken kommer ju från personen, o i det här fallet så hämtar ju personen musiken från sej själv. så därför är det ju intressant hur personen är, eftersom det har allt med hans musik att göra."

    Det här anser jag inte stämma, och jag anser det också vara en sjuk floskel som cirkulerar i mer konstnärliga musikerkretsar. Ett mäsnkligt psyke reflekteras INTE i musiken människan gör. Och om det nu ändå skulle vara så så tycker jag fortfarande inte att Antilla ger mig någonting intressant. Så fort man uttalar sig om hur man kände sig under tiden man skrev musiken så kommer det begränsa lyssnaren från egna tolkningar. Detta är skit och ska som skit behandlas, ett intervjuobjekt ska behandlas kritiskt och inte med någon sorts idoldyrkan som får folk att tro att missta musiken för personen.

  • sara

    2006-03-16 13:47

    hamna.blogsome.com

    jag tycker det är en bra intervju. på nåt sätt håller den sig på lite avstånd, den är inte blind idoldyrkan. det är korta frågor och långa svar och inte en massa "påstår han" eller "förklarar han". det är upp till läsaren själv att tycka att han är galen eller sorglig eller cool eller vad man vill... jag tycker det är skönt.

  • lpa

    2006-03-18 16:20

    Vilken tragisk ursäkt till människa. Det är bilden jag får av honom utifrån denna intervju. Fast då igen, ingen är väl perfekt.

  • Ecchi

    2006-03-20 02:15

    Okej, idoldyrkan är kanske att ta i, men intervjun präglas så mycket av någon sorts samtycke mellan journalist och intervjuobjekt så jag får lust att spy. Nåja, nog klagat, det finns mycket annat bra att läsa på Revolver!

  • Agnes

    2006-04-05 13:28

    nej, okej. kanske att han tänjer gränserna lite i intervjun. Men jag försöker tänka som så att de är musiken jag lyssnar på. För mig är inte hans personlighet det som räknas. Om alla utgick från personligheten måste ju dagens musik vart väldigt annorlunda, och dålig! Så länge han fortsätter göra underbar musik är jag nöjd. :) Var på en av hans spelningar förra veckan, mycket creed till den. Det var totalös, något annat kan ingen påstå.

  • Whatsername

    2006-04-05 15:55

    Han är ju som så många andra,när det gäller det sexuella. Det är bara det att han erkänner, så är det bara. jag tycker ändå om honom, för det han är.

  • Draken

    2006-05-05 21:04

    Antingen är han döds pretantiös och riktigt jävla tragisk person, eller så är han riktigt ärlig och säger sådant som andra inte vågar. Vem vet, livet är ett spel-.-

  • josefine

    2006-05-17 09:18

    det bästa är att han bor i porten bredvid min.. jag är hans fjortonåring :D

  • Kaj

    2006-05-18 00:02

    Killen verkar jävligt down on earth men han vill att det ska verka som att han svävar. Lite problem med att han måste hävda sig själv och att han vill att folk ska prata om honom, eftersom han sprider egna rykten. Men han verkar jävligt skön alltså!

  • Micke

    2006-06-28 14:13

    Helmysig Intervju.. fast han kan tyckas banal. men det gör inget

  • Julia

    2006-06-28 20:28

    En av de bästa intervjuer jag läst.

  • Denise

    2006-07-12 19:39

    kul läsning! Kristian är så grym!

  • lina

    2006-07-14 10:29

    WOW
    vilken intervju. ett sådant språk också. shit, vad jag blir fascinerad. kristian är bäst & sjukt intressant. cred till den som har skrivit det här. wow.

  • Sofie

    2006-07-16 23:03

    grym intervju haha

  • J

    2006-07-19 02:09

    Haha han är klockren. Jag är en del av hans sexuella begär, vi har haft mycket tilsammans ;) Och jag är 15.

  • Frida

    2006-07-26 20:34

    bästintervju.<3

  • elin

    2006-08-09 17:22

    åh, jag vill också ligga! eller, jag vill HA honom for ever, vara hans psykolog eller vadsomhelst annat. så kan det gå.

  • elin, igen

    2006-08-09 17:25

    ( jag är också rätt galen men helt stabil, så det skulle kanske funka!)

  • Julia

    2006-08-15 11:51

    Gud, killen vill ja att folk ska tycka han är hel skum, det är ju hans image.
    Korkat

  • johanna

    2006-08-15 12:38

    det är väldigt synd om denne man, han kommer upp på scenen efter sin spelning då henrik berggren uppträder och säger att han tycker henkan är dålig, då han bara är sur och bitter över att alla folk som tagit sig dit är där för dennes skull.Inte nog med det, nej, jag orkar inte ens prata om det..usch

  • Alice

    2006-08-18 12:51

    Jag gillar den här intervjun starkt! Ärlighet och öppenhet ger oftast de bästa intervjuerna. Den var någon ovan som nämde att det borde skrivits mer om hans musik. Ja, det görs det ju i de flesta intervjuer med artister. Den här intervjun var något annat. Intimt, personligt och spännande. Sånt gillar vi!

  • taxas

    2006-08-22 15:03

    Han är ju känd för att jaga småbrudar. Pedofilvarning

  • hmmm

    2006-08-23 00:28

    han ser så oskyldig och söt ut när man ser honom ute i svängen, men han verkar inte matcha sitt yttre med sitt inre.

  • Sinkko

    2006-08-31 20:37

    Tyckte allt att detta var en extremt bra intervju!

  • M

    2006-09-09 16:54

    Fantastisk intervju. Jag tror bestämt att det är det ärligaste och bästa jag någonsin läst.

  • M

    2006-09-09 16:56

    Och jag håller med anna.

  • wot

    2006-09-13 11:44

    fruktansvärt bra intervju, som nån sa, alla korten på bordet. och kristian verkar vara en väldigt speciell människa, sen pedofilrykten har väl rätt så många artister i samma båt som han sitter i? vi får väl inte glömma timo som gärna tar av sig kläderna och spelar naken varje spelning, medan hans 14åriga extremfans skriker ihjäl sig just pga det? cirkulerar ju rykten kring honom, med.
    kristian är en av de absolut bästa svenska artisterna som finns!

  • Emelie

    2006-09-19 10:05

    mmmmmm, det kan inte bli bättre någonstans<3

  • englund

    2006-09-19 16:49

    ja, go go go!

  • Pontus,

    2006-09-19 16:52

    en fin intervju med mkt olika veriasioner från killen, jag tycker han gick lite för mkt in på livet kanske

  • gud

    2006-10-11 19:29

    myspace.com/powerblade

    vad intelligent han är.
    fan vad underbart att han är så öppen och ärlig..öh allt har ju sagts..jag är mest lyrisk!

  • Emma

    2006-10-31 11:31

    Jag tror inte det är sant. det finns fler som jag.

  • LUCiFER PåWEPäRäH

    2006-11-01 16:14

    Kristian verkar vara en mycket intressant person.
    Superbra intervju! :') min hjälte. <3

  • Linnéa

    2006-11-01 16:22

    jag skakar och skrattar om varannat. Det intelligentaste jag har läst på länge. Kristian, du borde skriva en bibel.

  • Lillasvart

    2006-11-01 17:10

    Shit vilken intervju...värsta ärlig är han ju även om man blir lite chokerad i bland..
    jaja, han äger ändå universum½!!!!!!!!!

  • Harhjärta

    2006-11-01 17:12

    håller me linnea han borde skriva en bibel....den skulle sälja as mö ju

  • Hannah

    2006-11-02 22:53

    Helt såld på människan och hans musik. Tycker också att det var en sjukt bra intervju

  • Matilda

    2006-11-03 14:20

    Bästa intervjun nånsin! Blir bara mer och mer fascinerad av Anttila ju mer jag läser om honom, han säger saker som jag tänker men inte vågar yttra. Den sjuka jäveln... älskar honom!

  • Hans sockerläpp

    2006-11-08 20:21

    igentligen tänker nog rätt många lika mkt på sex och snusk som han gör men ingen vågar erkäönna det och när någon tar upp det så erkänner man inte att man i själva verket gör det. D e bra att någon utalar sej.. Faan as modigt ju igentligen...

  • Kåbee

    2006-11-22 15:56

    Klockren intervju, jag bara älskar den! Sen att man är helt såld till hans musik gör ju intervjun ännu bättre, jaa.. det här tyckte vi om : )

  • GSP

    2007-01-09 14:17

    tappar andan...bästa intervjun på länge, håller med anna :P kristian verkar va lite rubbad, precis som resten av oss, öppen ärlig och med glimten i ögat...

  • Hanna

    2007-02-18 18:30

    Bitvis riktigt bra. Men långt ifrån bra helt igenom alltså ... en del är riktigt drygt, och då tycker jag bara synd om Kristian som måste hävda sig så mycket. Hm.

  • Erika

    2007-03-07 12:37

    oj, det var en bra intervju. har inte så mycket koll men kristian är gud. helt klart. ingen kan sjunga som han!

  • Fredrik

    2007-05-31 00:23

    Jävligt fet intervju ! Kristian får präsidänt

  • Linnéa

    2007-07-02 18:00

    jag tror jag kan läsa det här hur många gånger som helst. kristian är allt på en gång, missfoster, äckel och bäst. och jag älskar musiken som kommer från mannen.

  • c

    2007-07-19 21:22

    "Varje porträtt som är målat med inlevelse är ett porträtt av konstnären, inte modellen"

  • Florian

    2007-08-22 11:10

    JAG ÄLSKAR HONOM <333333

  • självmordsblond

    2007-08-30 23:21

    Kristian är den man själv inte vågar vara...
    En sån som behövs, tror jag, i alla fall för mig! Intervjun gör honom till människa. Jag gillar att man får veta mycket om hans bakgrund etc. eftersom det har format hans musik. Inspirationskällör hör väl musiken till?

    Älskar kristian <3

  • Emma

    2007-09-03 20:22

    Om ni nu tycker att han är så "jävla dum i huvudet" så varför äns läsa? Det måste ju trotts allt finnas något som lockar!
    Kristian gör iaf bäst musik med världens texter <3 Puss på honom

  • Gutschi

    2007-09-20 12:43

    Vill man läsa fasad så läser man Markus Fagervall. Vill man läsa mainstream så läser man Filip Hammar. Vill man läsa äkthet så läser man Kristian Anttila.

    En intervju utan personlighet är en onödig intervju. En artist utan detsamma är en överflödig sådan. Kristian Anttila må luta åt psyket - men fan vad underbart att läsa om någon som fullständigt skiter i vad folk tycker och tänker. Bara för det här så kommer jag ladda ner och masturbera till alla hans låtar. Inte för att jag vill, det är mina inre röster...

  • amanda

    2007-09-22 21:27

    www.revolver.nu/artikel/?article_id=2107

    har aldrig hört talas om kristian innan en kompis skickade den här intervjun till mig.. jag vetinte va ja ska känna..avsky,medlidende? men han är grym på att formulera sig. han är ärlig och personlig.

  • emma

    2008-02-16 17:11

    jag gillar honom, att han är ärlig gör att han blir mänsklig. nej, jag diggar honom fett mycket! fan vad han är cool! :)

  • uppblåstfjortisjävel.

    2008-02-26 16:07

    vill han dö?
    vill han ha ihjäl allt bra i livet?
    vad lever han för lix.

  • ey,

    2008-02-26 16:09

    åh,
    fifan.
    vad ska jag säga?
    riktigt grym intervju,
    personlig och allt.

  • palla

    2008-02-26 16:12

    SOOOOOOOPA.
    palla få alla att gilla hnm genom att svara så på alla frågor?
    "åh, vad personlig!" men GAHD.
    skärp er för fan, vad gör man inte för fansen?

  • Josefine

    2008-07-13 13:05

    Fan alltså, jag älskar det här. Rakt, ärligt, han är gud!

  • Bea

    2008-07-16 16:36

    Han är bäst och det gör inget att han knullar allt som rör sig! :D<3

  • ems

    2008-09-13 19:25

    han gör mig helt ställd, allt käänns äkta, och hans musik är så speciell, jag vet inte vad jag ska säga, mållös, TACK för det här.

  • E

    2008-09-23 17:50

    Alltså, jisses. jag vill bara ligga med han ännu mer efter jag läst det här.

  • M

    2009-03-19 19:51

    Jag, Kristian, ligga, nu?

  • andrea

    2009-04-30 11:16

    en av de bästa intervjuerna jag har läst på längelängelänge! han är en så otroligt intressant person, jag skulle kunna läsa om honom hela dagen. han är så komplicerad och svårt underbar. jag kan inte låta bli att beundra honom.

  • Alma

    2009-08-07 17:16

    hahaha, älskar att kristian kör sitt egna race! och inte håller inne med nått!
    och så älskar jag folk som är rätt på, liksom "ska vi ligga?" haha helt klart bäst! men det är seriöst så mycket lättare att folk gör så istället för att hålla på.... :D

    vet att detta är en gammal intervjuv men han har väl inte ändratts så mycket, eller?
    all kärlek till kristian!
    du är fan mannen!

Fler artiklar

Arkiv

Biografi

Kristian Anttila är född i Skövde men uppvuxen i Västra Frölunda, Göteborg. Det tog flera månader innan han vågade berätta för sin mamma att han ville köpa en elgitarr (”och det bemöttes väl ungefär som väntat”). När han var tretton sålde han sitt Nintendo och köpte sig en elgitarr i smyg. Några år senare fick han ihop sin första låt. Ytterligare några år senare släpptes hans första skiva. Efter en seg förlossning på över två år var det dags för en uppföljare hösten 2005. Han har gjort nästan allting på den själv men har lånat in lite folk han tycker är duktiga (El Perro Del Mar, David Lindh från Broder Daniel, Martin Axén från The Ark, Maja från The Kid) som komplement. När han inte är artist händer det att han producerar andra band.

Diskografi:
2003: Natta de mina (National)
2005: Innan bomberna (Invertigo)

Album

2006: Innan bomberna

Utgivare: Farid Mädjé. Allt material på Revolver.nu är skyddat enligt lagen om upphovsrätt.