Niklas Sörensen

Text: Niklas Sörensen   

Vapnet - Kalla Mig
Från "Ge Dom Våld" (Hybris)
Förra året var det Raymond & Maria som stod för sommarens svenska handklappsplåga. I år var det Vapnets tur. Tack och lov hade "Kalla Mig" betydligt längre livslängd och substans än "Ingen Vill Veta Var Du Köpt Din Tröja".

Bright Eyes - Gold Mine Gutted
Från "Digital Ash In A Digital Urn (Saddle Creek/Border)
Bright Eyes tvillingskivor gjorde mig tyvärr ganska besviken, men det här spåret utgjorde ett undantag. Isbitar och elektronik i en melodi som ensam lyckas beröra precis lika mycket som Conor Obersts värsta känsloutbrott.

Erik de Vahl - My Bird
Från "Friendly Fire" (Service)
Erik de Vahls "Friendly Fire" är troligtvis årets vackraste svenska skiva, och "My Bird" känns som en koncentrerad form av den. Här finns allt det som återfinns i skivans sju övriga spår, bara mer och starkare. Det är vackert, knasigt, och lite läskigt. Ungefär som en Tim Burton-film.

The Clientele - Losing Haringey
Från "Strange Geometry" (Pointy/Border)
Med facit i hand; nej, "Strange Geometry" var inte alls en lika bra skiva som "The Violet Hour" och "Suburban Light", men "Losing Haringey" är ändå en drömsk, surrealistisk liten pärla med en text som är den finaste novell jag läst på hela året. Och en svag Clientele-skiva är ändå intressantare än det mesta.

Arab Strap - There Is No Ending
Från "The Last Romance" (Chemikal Underground/Border)
Arab Strap goes Dexys Midnight Runners. Årets vackraste - och gladaste - hyllning till den bestående kärleken.

Chad Vangaalen - 1000 Pound Eyelids
Från "Infiniheart" (Sub Pop/Border)
Med Eliott Smiths känslighet berättar Kanadensaren Chad Vangaalen om en trafikolycka. En trumpet gråter i bakgrunden. Och lyssnaren lämnas oroligt ovetandes om utgången.

The Go-Betweens - The Statue
Från "Oceans Apart" (Yep Roc/Border)
En gång för länge sedan fanns det i Australien två farbröder som gjorde himlastormande vacker popmusik med inslag av stråkinstrument. Numera finns det två lite äldre farbröder som gör himlastormande vacker popmusik med inslag av svävande elektronik. "The Statue" är ett ypperligt exempel på det.

Milky Wimpshake - Spidey
Från "Popshaped" (Fortuna Pop)
Alldeles lysande lofi-punk om den främste av superhjältar, Spindelmannen! Texten är så fantastisk att jag bara måste citera den:

Spider-man never ages
and he lives his live through comic book pages
and though I dont like the way they draw him these days
I love the Spider-man for always, yeah, I love the Spider-man for always, yeah
I love the Spider-man for always,
I love you Spidey!"

Det är en kärleksförklaring som får mina ögon att tåras, varje gång.

Bear Quartet - I Know My Owner
Från "Saturday Night" (A West Side Fabrication)
På björnarnas trettonde platta är det, som på så många andra skivor det här året, elektronik som gäller. "Saturday Night" inleds med den här låten, en frustrerat gnisslande historia med en distade skrik i bakgrunden. Det här kan inspirera vem som helst till att säga upp sig från jobbet.

Blood Music - There Is A War In Almost Every Corner
Från "Sing A Song Fighter!" (Make It Happen)
Folkmusikfioler, härligt svajig sångröst, och en text om de där allvarligt triviala grejerna. Så enkelt, så rakt, så intelligent. First Floor Powers Karl-Jonas Winqvist stod för en av årets största popstunder.

Publicerad 13 december 2005