Patrik Edvardsson

Text: Patrik Edvardsson   

Josh Rouse – Sad Eyes
Från skivan "Nashville" (Ryko/Showtime)
Josh Rouse har tydligen flyttat till Barcelona, klippt sig och blivit lycklig. Ni som är rädda för att det kommer att påverka hans musik behöver bara lyssna på årets vackraste pianoballad och sluta att oroa er. Josh Rouse har nog aldrig låtit bättre, eller mer som när Elton John fortfarande var en mästare på att kombinera piano med stråkar.

The Embassy – Some Indulgence
Från skivan "Tacking" (Service/Border)
Sällan har Pet Shop Boys, franska stön (man kan väl bara stöna så här i Frankrike eller?), solskensgitarrer, lössträngad bas och pikéskjortor smält samman på ett så fantastiskt sätt som i "Some Indulgence". Det är årets finaste gansgolvspärla. Det är dans, och höga näsor.

Tiga – You Gonna Want Me
Från maxi-singeln "You Gonna Want Me" (PIAS/Border)
Tillsammans med "Some Indulgence" det mest självklara valet på dansgolvet, Tiga var lite över allt i år han mixade bland annat LCD Soundsystem, men det blev aldrig bättre än när han tog hjälp av Scissor Sisters sångaren Jake Shears och skapade en sexuellt och löjligt dansvänlig låt som jag vevade på så många förfester som jag kunde under hösten. Den enda låt under året som totalt däckade mig under första lyssningen.

Jeans Team – Oh Bauer
Från skivan "Muisk von Oben" (Pluxemburg/Playground)
Konstkollektiv, electropop, sång på tyska, minimalism, ettrighet, självsäkerhet, jag efterfrågar faktiskt inte så mycket mer, Jeans Team gjorde en skiva som gjorde att jag började lyssna på electro, och trots att jag hittade en massa annat kul, så var det "Musik von Oben" och framförallt låten "Oh Bauer" som jag återvände till, om och om igen.

Stars – Your Ex-lover Is Dead
Från skivan "Set Yourself On Fire" (Arts & Crafts/V2)
Stars återinförde samtalet i popmusiken, och den bitterljuva känslan av att möta någon som en gång betydde något. Samspelet mellan Amy och Torquil som glider in i varandras monologer är genial, med en sättning som kombinerar stegrande gitarrer med cello blir det otroligt vackert.

The Killers – Mr. Brightside (Jacues Lu Cont's Thin White Duke Mix)
Från 7" singeln "On Top" / "Mr. Brightside" (Island)
Årets vackraste remix gjordes av Jacues Lu Cont som plockade bort dom tråkiga gitarrmattorna och ersatte dem med svävande elektronica, och helt plötsligt blev det uppenbart att sångaren i The Killers, Brandon Flowers, hade en av årets starkaste röster. Texten om avundsjuka kommer verkligen till sin rätt när man försöker låta som Postal Service istället för Bravery. Fast det kunde vem som helst ha listat ut antar jag.

Architecure In Helsinki – Frenchy, Im Faking
Från skivan "In Case We Die" (Moshi Moshi/V2)
Årets solstrålar kommer från Melbourne, och med sig har man en massa roliga instrument som man gillar att byta med varandra när man spelar live. Det låter som något som skulle vara väldigt roligt i teorin, men som inte vill placeras på en cd-skiva. Som tur är lyckas AIH med detta, "Fenchy, Im Faking" är trumpeter, stompiga gitarrer, lite kör, och låter ungefär som optimism och lekfullhet på burk, kan vid fördel överdoseras vid depression.

Bloc Party – So Here We Are
Från skivan "Silent Alarm" (Wichita/V2)
Redan i januari utsåg jag den här låten till en av årets bästa, och det omdömet står kvar. Det är vårkänslor, kärlek och hopp, att stå med solen i ögonen, att ta steget ut till det okända och känna hur det pirrar i magen, Bloc Party har gjort en av årets bästa skivor, och att dom kunde producera fantastiska indie-dans-rökare visste vi, men att dom kunde skapa en såhär levande och vacker post-punk-ballad, det trodde jag faktiskt inte.

Coldplay – Fix You
Från skivan "X&Y" (EMI)
Coldplay har gjort 2005 års svar på "Forever Young", många hävdar att de har drabbats av storhetsvansinne. I videon till "Fix You" springer Chris Martin in på en fotbollsarena och börjar slita i någon sorts lampa, det svulstiga möter det brittiska, pianot möter arenarocken, och jag får gåshud varje gång jag ser det, bryggan dom gjort mellan ballad och arenarock är mördande effektiv. I "Fix You" så skapar Coldplay den perfekta Coldplaylåten, alla ingredienser finns där, nu är det dags att lägga av.

The Magic Numbers – I See You, You See Me
Från skivan "The Magic Numbers" (Heavenly/EMI)
Årets varmaste popmusik kom från ett gäng försynta, och i flera fall skäggiga britter. Hela debutskivan är fylld av nästan överdrivet mjuka melodier, live är det som få en varm kram av sin bästa kompis. Den här sex minuter långa balladen innehåller allt som gör Magic Numbers till årets mysigaste poporkester.

Publicerad 13 december 2005