Mathias Krusell

Text: Mathias Krusell   

Irene – Stardust
(från s/t, EP eget släpp)
När ett ungt piggt band har modet att avsluta en såhär klockren låt efter bara knappt en och en halv minut så visar det på att det bubblar över av talang och potential. Irene från Göteborg kommer förhoppningsvis att frälsa 2006 med fler konserter och skivsläpp!

Bart Davenport - L.A. Girls
från, Maroon Cocoon, Antenna Farm)
Då ingen gammal Beachwood Sparkare varit särskilt aktiv fick Californiaromantiken komma från annat håll 2005, men det blev verkligen inte sämre för det.

Crooked Fingers - Call to Love
(från Dignity and Shame, Merge/Border)
Att lyckas göra en riktigt bra spännande och rolig skiva med tydliga rootsrockinfluenser är inte särskilt lätt. Kombinerar man givna namn från rockhistoriekanon så blir det i de flesta tråkigare än man kan tänka sig. Archers of Loaf sångaren Eric Bachmann fick i sitt nya projekt Crooked Fingers dock till det med albumet Dignity/Shame i år. Sommarkänslor som inte ens Nancy & Lee kunde göra bättre kombinerat med en känsla för samtiden och ruggigt bra låtar.

The New Pornographers - Three or Four(från Twin Cinema, Matador/Playground)
Den kanadensiska supergruppen slog igenom stort på den nordamerikanska kontinenten under hösten med den bästa powerpopskivan på många år. I Sverige var det tyvärr mestadels tyst, kanske kan detta ändras på om någon plockar hit dem för konserter i vår?

Legends - He Knows The Sun
(från Public Radio, Labrador)
Årets svenska singel från bandet som visade att 80-tals indien är den nya gubbrocken.

Caitlin Cary & Thad Cockrell - Don't Make It Better
(från Begonias, Yep Roc/Border)
Verkligen årets mest bortglömda album! En hel otrolig skiva fylld till bredden med countryduetter sjungna av gamla Whiskeytownmusikanten Cary och North Carolina-sonen Thad Cockrell.

Ryan Adams - The End
(från Jacksonville City Nights, Lost Highway/Universal)
Ryan Adams dundrade ut hela tre skivor i år. Förväntningarna var högt ställda inför den andra, Jacksonville City Night. Tyvärr visade den sig vara på tok för långsam och grinig. Men de gångerna Ryan släppte på deppet, stampade igång bandet och vågade svänga loss och leva ut sina honkytonkdrömmar fullt ut så blev det tokbra. The Hardest Part, covern på Always On My Mind och så då The End är en trio av inspelningar som star sig mot det bästa han tidigare gjort.

Andrew Bird - MX Missiles
från Andrew Bird & The Mysterious Production of Eggs, Righteous Babe/Border)
För mig är Andrew Bird självskriven årets artist. Med det psykedeliska mästerverket 'Andrew Bird & The Mysterious Production of Eggs' i ryggen gjorde han en spelning på Pusterviksbaren i Göteborg som är det bästa jag sätt på västkusten på riktigt länge.

Clem Snide - Made for TV Movie
(från End of Love, Spin Art/Border)
När Clem Snide horde av sig senast med skivan Soft Spot 2003 hade den tidigare så cyniskt klyftige Eef Barzelay gått och gift sig och på kuppen blivit lite väl slappt lycklig och tråkig. Förhoppningar om att han nånsin skulle klämma ur sig en låt i samma klass som Joan Jett of Arc eller Ice Cube var inte så stora. Sen dess har dock Barzelays mamma dött och så även föräldrarna till hans fru. Tragiska händelser som i sin olycka i alla fall har inneburit att glöden har återvänt till Clem Snide. En faktor som gjorde End of Love till en av årets absolut bästa skivor och bandets konserter i Sverige till ett av få bestående minnen från sommaren 2005.

Brian Jonestown Massacre - Never Become Emotionally Attached to Man, Woman, Beast or Child
(från We Are The Radio, EP, Tee Pee )
I början av året gick DIG!, filmen om Anton Newcombe och BJM, upp på Göteborgs filmfestival. Tidigt under hösten skulle bandet släppa ett album och i och med filmens framgångar var flera blickar riktade mot Bomp!s gamla stoltheter än på väldigt länge. Resultatet blev dock att bara en EP kom och den lät ganska…konstigt på sina håll men när man, som i öppningslåten med den långa titeln, höll fokusen på popmusiken så visade man att man fortfarande är kapabel till stordåd.

Publicerad 13 december 2005