Mattias Nordström

Text: Mattias Nordström   

Intet nytt på Nordström-fronten. Inga house-tolvor. Ingen Italo-disco. Grime lyser med sin frånvaro liksom gör all form av r'n'b. Trist? Nä. 2005 var ett rätt bra musikår trots allt. Det släpptes tillräckligt mycket bra pop för att jag ska vara nöjd även om det som vanligt är smått omöjligt att minnas vilka som släpptes i år eller förra året. Säkerligen har hälften av vårens låtskörd fått stryka på foten på grund av det usla minnet.

För första gången på flera år lyser bröderna Rademaker med sin frånvaro på denna traditionella sammanställning. Mamma Rademaker får dock säkerligen chans att baka tårta nästa år igen får vi hoppas.

Det här är min lista över årets kanske bästa låtar. Helt utan inbördes ordning.

The Arcade Fire - Cold Wind
("Six Feet Under: Everything Ends Vol. 2 Soundtrack", Astralwerks)
När väntan på att SVT ska ta sitt förnuft till fånga och sända fortsättningen på den makabra amerikanska serien Six Feet Under igen, känns det alldeles lägligt med ett soundtrack där mästerliga Arcade Fire gör årets dystraste men samtidigt vackraste ballad.

Teenage Fanclub – Only With You
("Man-Made", Pema)
John McEntires ödsliga piano är genialiskt i all sin enkelhet. Gubbarna i Teenage Fanclub har gjort en sjuhelvetes "comeback".


Håkan Hellström – Brännö Serenad
("Ett kolikbarns bekännelser", EMI/Dolores)
Håkan har alltid hånats och beskyllts för att vara en simpel låttjyv. Det har dock aldrig rört mig i ryggen, speciellt inte när han visar stort prov på smak när han plockar stråkarna från en av världens bästa låtar - Isleys Bros "My Love Is Your Love". Resultatet är såklart världsklass.


Of Montreal – I Was a Landscape in Your Dream
("Sunlandic Twins", Track & Field)
Kevin Barnes har lämnat sin något uttjatade psykedeliska Beatlespop en aning på "Sunlandic Twins" och istället skapat någon form av sixties-electro där Flaming Lips-körer möter Beatles-köret och uppklippta elektroniska beats. Of Montreal blev återigen ett band att lyssna till.

The Stones – The Dangerous Horn
("The Croxtonia Sesh EP", A Bunch of Beatniks Riding a Rocket Mp3 blog)
På sin mp3-skivbolagsblog har den forne Kindercore-bossen Darren Cloutier gett ut den allra underbaraste popmusiken. The Stones är ett av Sean Rawls (från Masters of the Hemisphere) senaste projekt. "The Dangerous Horn" är bitterljuv popmusik med skev sång och förföriska melodier.

Broken Social Scene – Ibi Dreams of Pavement (A Better Half)
("Broken Social Scene", Arts & Crafts)
Som ett Flaming Lips korsat med Pavement runt 1994 låter kanadensarnas skrammelsymfoni. Nog för att de är omätbart bra live, men på "Ibi Dreams of Pavement" har de fångat all den kraft och energi och fått ner det till fyra och en halv minuts popextas.

Final Fantasy – That's When the Audience Died
("Has A Good Home", Tomlab)
Att en ensam liten violinist kunde skapa grandios musik på egen hand som detta förstod man först när man fick bevittna konstverket på Kägelbanan i höstas. Owen Pallet var nog årets största överraskning hemma hos mig. Repeterande pulserande stråkstaccaton, säregen sång och violinsolo som går rakt in i hjärtat. Inte helt olikt "Merry Christmas Mr. Lawrence" av Ryuichi Sakamoto.

Loney, Dear – Carrying a Stone
("Loney, Noir", egen CD-r-utgåva)
Emil Svanängen gör musik större än vad ord kan beskriva. Slutet på "Carrying a Stone" påminner om The Arks magnum opus "Calleth You ,Cometh I", fast utan tajta trikåer och hårfluff.

Smog – Rock Bottom Riser
("A River Ain't Too Much To Love", Domino)
Bill Callahans mörka stämma har varit saknad. Senaste albumet var först bra för att efter att ha bevittnat den gamle surkarten på Accelerator the Big One växa sig större och större. "Rock Bottom Riser är en gripande vacker familjehistoria som får tårarna att närma sig.

Sigur Rós – Hoppípolla
("Takk", EMI)
Egentligen skulle "Hoppípolla" kunnat vara något som ultrasvulstiga Embrace fick ur sig i sina bästa stunder för sex-sju år sedan, bortsett från isländskan då. Och visst skulle även Embrace få på skam när Sigur Rós stråkar sätter igång på allvar.

Publicerad 13 december 2005