(Lost Highway/Universal)
2002
Mannen som verkar skriva en låt varje gång han tänder en cigarett är tillbaka med nytt material, 'Demolition', med betoning på demo. I väntan på nästa officiella album kommer ett album som är skrivet och format som en dagbok av Ryans 2001. Ett verk av konstant turnerande, för mycket rödvin och många olika städer. 13 utrivna sidor noggrant utvalda ur den romantjocka låtdagboken får återspegla hans humör, betraktelser och förälskelser. Den andra röda tråden i låtvalet är att de ska alla ha varit favoriter till en nära vän till honom, Kerry Hamilton som nyligen gick bort i cancer.
I många spår på förra plattan 'Gold' var han farligt nära radiorockens mittfåra men så fort han kom för nära svängde han snyggt av och klarade sig undan med hedern i behåll. Det klarar han inte riktigt av att upprepa här. En sak är säker! Ryan Adams gör sig bäst i all sin avskalade lågmäldhet, hans känsla för minimalism är ofelbar. Något som han bevisade med råge på kanondebuten 'Heartbreaker'. Jag tycker därför att han skulle göra bäst i att låta bli trallsunkiga poplåtar som 'Nuclear' och 'Gimme a sign', rockpop-låtar plankade direkt ur instruktionsboken. Det märks att killen verkligen vill rocka den här gången, men det räcker inte att han tar i från tårna och gnyr med sin bästa Kurt Cobain-stämma i 'Starting to hur't, jag tror honom inte ändå.
Men när han trappar ner tempot, tänder ännu en cigarett och plockar fram den akustiska gitarren, det är då han lyckas med att göra sina låtar rättvisa. 'She wants to play hear' är ett utmärkt exempel där han i inledningsraderna gråter:
"I'm a broken toy
For lonely girls
Use once and destroy
And go find some more"
I 'Tomorrow' försöker han upprepa det magiska ögonblicket han hade tillsammans med Emmylou Harris i duetten 'Oh my sweet Carolina' på 'Heartbreaker', fast den här gången med Gillian Welch som duettpartner. De lyckas...nästan.
Den här mannen hyser stor kärlek till musiken, jag tvivlar på att han skulle orka leva en dag till om någon tog ifrån honom hans gitarr. Bebis-napp syndromet.
Man får ta den här plattan för vad den är, det spretar åt olika håll, men de starka spår som finns är riktigt bra och höjer betyget. Å andra sidan är den väldigt ospännande och efter några lyssningar känns den väldigt valium.
En rolig anekdot är att samtliga låtar är inspelade i staterna, Nashville och Los Angeles utom 'You will always be the same' (en jag-tycker-om-dig-förklaring till Beth Orton) som är inspelad i Stockholm, oktober 2001. Jag hoppas innerligt att han lägger rockkomplexen åt sidan och i stället fortsätter att vara ledsen när det nu är dags att gå in i studion igen.
Henrik Nyström - 25 september 2002
Utgivare: Farid Mädjé. Allt material på Revolver.nu är skyddat enligt lagen om upphovsrätt.
KOMMENTARER:
christoffer
Mitt betyg: 2
tradigt.
adde
Mitt betyg: 1
mmm
Maja
Mitt betyg: 4
Väldigt bra tycker jag.
Den växer.
n
Mitt betyg: 4
inte så hit-vänlig, så z-tv-kidsen gillar den nog inte. men den är bra, en gladare heartbraker eller något sådant.
m
Mitt betyg: 3
Den är helt ok!
Pelle.R
Mitt betyg: 2
tråkig skiva, men desire och dear chicago är fin fina låtar.
Lind
Mitt betyg: 3
aning tråkig skiva men kan inte bortse att de flesta låtarna e bra...
Bobbo
Mitt betyg: 3
Dom mer rockiga låtarna är bland det sämsta jag har hört med mannen. Synd det...
Men resten av plattan håller fin klass.
monko
Mitt betyg: 4
bra ju.
Mannen
Mitt betyg: 4
Inte Gold eller Heartbreaker, men visst är det bra, en klar fyra...
Galloway
Mitt betyg: 2
Precis som det brukar vara när artister samlar sina demos, B-sidor och annat - lite under artistens egentliga förmåga.
oasisrules
Mitt betyg: 1
När ens egen melankoli släpper förstår man att Adams är en mycket överskattad musiker!
mmmmm
Mitt betyg: 2
jocke
Mitt betyg: 1
ryan adams.. a big pile of old wank.
Tomas
Mitt betyg: 4
många bra låtar, några få bottennapp.
Evelina
Mitt betyg: 5
jab
Mitt betyg: 4
Rular
Linn Jansson
Mitt betyg: 4
Inte lika bra som heartbreaker, men den håller en hög klass. Min favorit är you will always be the same och cry on demand. Köp den...
Åsa
Mitt betyg: 4
Ryan blir bara bättre och bättre, speciellt sen jag sett honom live!
Martin Persson
Mitt betyg: 4
Heartbreaker e fortfarande den bŠsta sen Ryan gick solo...men denna e inte lŒngt efter...kšp den
Kristoffer Olsson
Mitt betyg: 4
Alltså detta är ju helt klart ett av årets bästa album. Helt hjärtekrossande.
Malin
Mitt betyg: 4
Underbart fina sånger och jag älskar det!
Linda
Mitt betyg: 4
Erik
Mitt betyg: 3
Kunde blitt mycket bättre
dfsg
Mitt betyg: 4
fått för mycket skit
johnny anderson
Mitt betyg: 2
Skaffa hellre "48 Hours" eller "Pink Demos" varifrån de fem sex bra spåren på denna platta kommer. Detta är en RA-platta du kan hoppa över.
Anders
Mitt betyg: 3
dream_brother
Mitt betyg: 3
några spår är dåliga..de rockigare såklart.. några är rätt bra..
och Dear Chicago är fantastisk! den är värd allt..
Mattias
2007-01-08 08:45
Mitt betyg: 4
Blir så trött på folk som vill att artister ska släppa samma skiva om och om igen... Så fort det avviker lite från tidigare släppt material ska det sågas. Denna skiva är mycket bra men på andra sätt än heartbreaker och gold. Försök vidga era vyer lite och sluta vara så insnöade! Ni stirrar bara er blinda på att hitta olikheter med tidigare skivor...
Jacob
2007-02-11 16:05
Mitt betyg: 3
Jo jag håller med Mattias. Fan man måste utvecklas någon stans, nu 2007 spelar Ryan Adams skit bra.