BOB HUND

10 år bakåt & 100 år framåt

(Silence)

2002

Bandet bob hund fyller 10 år. Förra årets skiva 'Stenåldern kan börja' summerade i titeln just vart bandet hade kommit efter nära ett decenniums tok-rockande. Därför är det inget mindre än ett genidrag att nu till jubileet släppa en samling, som visar upp bandets brokiga historia. Inte på det självklara sättet med hitsen från skivorna, utan på det för bob hund så typiska sättet: med det udda och outgivna. För fans av bob hund känns detta nog som det mest naturliga sättet att dokumentera Sveriges bästa orkester. Att ge ut låtarna från ep-skivorna och b-sidorna på en cd och en livespelning på den andra cd är inte bara givet, det är bob hunds förbannade skyldighet.

Visserligen kan man tycka att det är lite onödigt. Vi är många som redan har ep-skivorna och bob hunds förra live-skiva. De köpen har varit minst lika viktiga som fullängdarna. Minst. Själv har jag haft långt större behållning av 'Istället för musik: förvirring', 'Ett fall & en lösning' och 'Edvind Medvind' än fullängdarna. Kanske med undantag av den första.

Men efter tio år kan det vara lätt att glömma vad bob hund faktiskt lyckats åstadkomma i form av fantastiska låtar i brokiga skepnader längst det bredaste spektrat i stan.

Alla bob hunds covers finns med. Skiva 1 inleds med 'Ett fall & en lösning', som vi alla hört så många gånger men som jag fortfarande får gåshud av. 'Jag tror jag är kär', som egentligen låter mer Velvet Underground än vad originalet gör. Samtidigt luktar det Helsingborg och Södermalm och hela Sverige känner kärlek. 'Din hund' behöver fortfarande inga kommentarer. Genialiskt, that's it. Med sina covers röjer bob hund sina stora inspirationskällor, det är väl bara Kraftwerk som saknas. Men på liveplattan bjuds vi åtminstone på nya singeln, Plastic Bertrand-covern 'Den lilla planeten'.

Och alla gamla ep-spår. Fantastiska dataspelslåten 'Plankton', den sega 'Min trampolin', den studsiga 'Dubbel tvekan', den energiska 'Istället för musik: förvirring', den malande velvet-pastischen 'Hörlurar'. Till och med 'Edvind Medvind'-låtarna finns med som dolda spår. Här ryms så många fantastiska påminnelser om hur bra bob hund gjort ifrån sig, så att jag nästan kan förlåta att 'Kvicksilver' fortfarande inte getts ut annat än på live-plattan 'bob hund sover aldrig'.

Det andra som gjort bob hund till ett så allmänt uppskattat band är ju deras konserter. Därför bjuds vi på en typisk spelning, från rockklubben Poptones i London förra året. Sedvanligt ursinne i urladdningarna (även om några av de äldre låtarna verkar spelas mer på rutin än kärlek), och Thomas Öbergs mellansnack är lika friskt och galet som det alltid varit. Tröttnar han någonsin så visar han det inte, och han kommenterar lika pricksäkert som vanligt sin publik. "Nu får ni ta och kamma till era aupair-frisyrer och samla er om konserten ska fortsätta - eller så är konserten slut! Är konserten slut nu då?". Lika befriande underbart som alltid.

Så här har vi alltså en stor skiva för oss som älskar bob hund. En skiva som belönar alla gamla fans, och ger en snäll bakläxa till nytillkomna. En skiva som också ställer en stor fråga: Vad händer nu? bob hund är intelligenta. Det visade de redan med förra skivtiteln. Likadant är det nu. '10 år bakåt & 100 år framåt' kan tolkas både som en markering av slutet, som en ironisk självförnedring, eller som genuint självsäker uppbröstning: "Kolla själva! Se vad vi kan. Och vänta nu, nu kommer det riktiga!" Själv tror jag på en kombination av de två första alternativen. Tack för dessa 10 år, bob hund!

Christoffer Kittel - 20 april 2002