WEEPING WILLOWS
Into the Light
(Grand recordings/Virgin)
2002
Det som tidigare var känt som Sveriges sorgsnaste band, Weeping Willows, har hävt sig upp på glädjeskalan och komponerar numera musik som är, om inte munter, åtminstone förhållandevis sorgfri. 'Into the light' är ett album fullt med överraskningar, långt borta från såsighet och stråktristess.
Jag var inte alldeles såld när det gällde Weeping Willows första album, 'True to you', influenserna från Burt Bacharach och Elvis sjuttiotalsperiod gjorde mig till en början patetiskt småsorgsen, sen bara illa till mods. Det var inte äkta. Weeping Willows blev bara ett coverband utan covers, med musik som aldrig riktigt nådde dit den skulle, även fast bandet imponerade både i produktion och musikalisk professionalism. Uppföljaren, den mer rockgitarrbaserade 'Endless Night' passerade utan att göra några som helst avtryck.
'Into the Light' är ett stort sidospår från tidigare album. Det här låter fräscht, är mer upplyftande och influenserna har förflyttats ett par decennier framåt. Borta är Bacharach och Elvis, istället är det Depeche Mode och The Smiths och trampar i bakgrunden. Låten 'Falling' är ett syntetiskt mästerverk, och skulle kunna ha varit något som kommit från Martin Gores (Depeche Mode) kompositionspenna.
En annan pärla är 'Disconnected' som lika gärna skulle kunna ha skrivits anno 1993. Snygga kantslag, sköna körarrangemang och utan att överdriva, en av förra årets absolut bästa låtar.
Som helhet är de snabbare låtarna på 'Into the Light' roligare, mer kompromisslösa än balladerna som varit Weeping Willows singnum och kanske dragtyg. Texterna är enkla, med snudd på naiva, men det är inget som retar fullt ut. Weeping Willows har inte förändrats helt och hållet. Arrangemangen är sig lika, Magnus Carlssons sång är lika dramatisk och gedigen. Det som däremot är nytt, eller åtminstone mer betonat är tempoväxlingarna, dynamiken och övertygelsen bakom varje ton som spelas. Mjukt, men inte harmlöst. Lätt, men inte flyktigt. Ett mästerverk är att säga för mycket, ett fynd är att säga för lite, men placera 'Into the Light' däremellan är att pricka rätt.
Farid Mädjé - 13 januari 2002
Biografi
Sommaren 1994 bildade Magnus Carlson The Hillbilly Boys, tillsammans med bartenderkollegan från Kvarnen i Stockholm, Thomas Sundgren.Efter en bejublad spelning, där bland annat Stefan Sundströms band, Apache, fanns i publiken, började Magnus och Thomas gästa Stefan Sundström på scen och så småningom spela mer frekvent tillsammans med Stefan Axelsen, Mats Hedén, Anders Hernestam och Ola Nyström.
Inför en spelning på Munken, i Visby, bestämde sig det som nu blivit ett "riktigt" band för namnet Weeping Willows och resten är historia.
Diskografi:
Broken Promise Land (Virgin)
Endless Night (Virgin)
Into The Light (Virgin)
Presence (Virgin)
Fear & Love (Virgin)
Artikel
2007: "Det stora allvaret är här igen"Konsert
2007: Chinateatern, 19/12-07Utgivare: Farid Mädjé. Allt material på Revolver.nu är skyddat enligt lagen om upphovsrätt.
KOMMENTARER:
MrTambourineMan
Mitt betyg: 3
Visst skivan är bra. Men alltså, de känns lite väl depeche med gitarr...
Stisse
Mitt betyg: 4
De var bra redan tidigare, men nu blir man dessutom glad av att lyssna på dem.
Gott om retro vibbar, på gott och ont förmodar jag.
Per
Mitt betyg: 2
Håller med Stisse, men jag kan inte ryckas med.
rättvis
Mitt betyg: 3
3 är ett rättvist betyg
sofie
Mitt betyg: 4
Chreppe
Mitt betyg: 4
"Strängnäs here we come" Närmare Smiths än så här har vi svenskar aldrig varit. Tyvärr är det lite glest här och var.
chloud
Mitt betyg: 2
men herregud !
Det är så himla snott allting !
Touch me kommer undan för den är en sån klockren hit, men det mesta är bara pinsamt....tyvärr...
Elin
Mitt betyg: 4
hanna
Mitt betyg: 3
första låten är klart bäst, har nog lyssnat på den 200 ggr. resten låter lite väl depeche mode. (vilket inte är fel egentligen, men det gör liksom att man hellre sätter på orginalet..)
Nicklas
Mitt betyg: 4
Mangnus è cool
Isola
Mitt betyg: 5
Oslagbart bra. Om det inte kommer Kent, snart.
kuk
Mitt betyg: 1
bögar
corn mays wheat rubbish man
Mitt betyg: 2
nja...touch me är hittig som få låtar, men resten är ganska löjligt när man betänker att allt är bleka kopior...
Robert
Mitt betyg: 3
Bra....
Lill-Harry
Mitt betyg: 4
En njutning för själen.
sune mangs
Mitt betyg: 5
Detta gör ju en gammal synth och industri musikfantast gråtfärdig. Man blir nostalgisk och tänker på första tågluffen 80, då man fastnade på Ibiza, söp upp alla pengar dansade nätterna igenom toll Human Leauge och annat kul. Depeche är bäst.
Grattis
Timo
Mitt betyg: 5
Helt fantastiskt!
Johan
Mitt betyg: 1
Alldeles för jämn, tråkiga låtar. Dock! fantastiskt konvolut! nästan värt pengarna baar det. fast här sätter vi betyg på skivan så det blir 1.
Arån
Mitt betyg: 4
Jarå nog va den bra.
haha
Mitt betyg: 1
hmm..jag blev mkt besviken när jag hörde att de har lämnat sitt lite sorgsna sound, det var ju liksom det som var hela grejen tycker jag. dessutom härmar de The Smiths så det bara yr om det!
elin
Mitt betyg: 4
juju
Mitt betyg: 2
Daniel
Mitt betyg: 5
mitt hjärta
badfinger
2004-11-23 18:54
Mitt betyg: 3
David
2008-09-01 21:34
www.david.se
Mitt betyg: 2
WW rocks!
Google
2008-09-01 21:35
Mitt betyg: 2
hej