Till navigeringen
RYAN ADAMS - Gold

RYAN ADAMS


Gold



(Lost Highway/Universal)


2001



Det tog ungefär 3 minuter. Sen var jag hopplöst och för evigt förlorad. Förlorad och förälskad i en man med smärtsamt snygga jeans, lite sådär nonchalant utsvängda över ett par slitna boots. Förälskad i en man med en frisyr man kan förlora sig i, och med en röst som gör att man inte vill bli räddad av någon annan än honom själv.

Hopplöst förälskad i en man som i ett enda drag på en Marlboro kan få i sig mer nikotin än vad mina längtansfulla suckar någonsin kan komma i närheten av. Förlorad bland isbitarna i bourbonglaset på pianot, som en passagerare som nyss hoppat från det sjunkande Titanic.

Det tog ungefär 38 minuter. Längre än så lyckades inte Ryan Adams upprätthålla sin charad där på Södra Teaterns scen i våras. I någon slags protest försökte Ryan genomföra en konsert under fullständig tystnad. Mellan varje låt drog han därför ett långt bloss på den redan tända Marlboron, bläddrade lite i texthäftet, släckte cigaretten, tände en ny, bläddrade lite till, tog en klunk av vad det nu var i glaset (var det bourbon eller stämde det illvilliga ryktet att det faktiskt var Kalouha?), tog ett bloss på ciggen, suckade djupt och masade sig från pianot till stolen vid det lilla bordet och plockade upp gitarren.

Det var nämligen någon som hade klagat på att Ryan snackade alldeles för mycket under konserten i Malmö någon dag tidigare. Och sen var han sur på skivbolaget, eftersom de vägrade byta ut låtarna på den precis färdigmastrade 'Gold'.

Men efter ett tag tyckte Ryan att det fick räcka, och vad som endast kan betecknas som ett magisk och besynnerligt stycke musikhistoria utvecklades till en av de absolut bästa konserter jag någonsin varit på.

Inte för att den där tysta inledningen gjorde mig någonting. När han väl blev sig själv igen var jag sedan länge förlorad. Borttappad bland sidorna i den där kaotiskt oorganiserade anteckningsboken.

Nu har 'Gold' efter mångt och mycket blivit färdig, och vad som från början var tänkt som en dubbelplatta blev en enkelcd med 16 låtar. Och för inbitna Ryan-fans finns det många välkända låtar. Som den oförskämt produktiva rockslyngel han är så spottar han ur sig låtar lite för snabbt för sitt eget bästa, och de flesta av spåren på 'Gold' har redan funnits på nätet eller kunnat höras på konserter sedan lång tid tillbaka. Och det var väl just därför Ryan redan tröttnat på materialet och ville byta ut det – innan skivan ens lämnat pressarna.

Men de låtar som nu ändå finns här är nästan genomgående lite mer rock ’n’ roll än 'Heartbreaker'. Det är mer arrangerat och lite mer pubrock-flirtar än de nakna och avskalade balladerna på debuten. Och i och med att tempot höjs några snäpp kommer Ryans referenser fram. Det låter mer Dylan och Neil Young än på den förra skivan. I 'Somehow someday' och 'Nobody girl' sjnger han så likt Neil Young att jag får gåshud. Och 'Street walkin blues' låter verkligen som en Dylan-cover, även fast det inte är det.

De fina, sorgliga och smärtsamt vackra sångerna finns förstås här också. De där sångerna som passar perfekt för gråa dagar när allt bara känns hopplöst. De där sångerna som är hundra gånger bättre än Prozac, och som gör en förvissad om att man kommer nog att överleva den här hösten också. För även om ingen kan vara bittrare, sorgsnare och olyckligare än Ryan, så lyckas han på nåt vis ändå förmedla nån slags känsla av hopp. Livsglädje är månne ett starkt ord, envishet är kanske bättre. Han vägrar liksom att ge upp. Slutorden i den sorgsna 'La cienega just smiled' (årets låttitel?) är just "I’ll see you around".

I 'Sylvia Plath' sätter sig Ryan vid pianot, och det är där han gör sig allra bäst. Ensam med ett piano. Lite försiktiga Phil Spector-stråkar i bakgrunden, och det är så vackert att man vill krypa in där under ostkupan med Ryan och Sylvia och dricka gin tills man somnar.

Om jag nu nödvändigtvis måste välja någon favorit från den här fantastiska samlingen sånger får det nog ändå bli 'Harder now that it's over'. Ryan, lämnad igen. Bittrare och ledsnare än nånsin, så vad gör han?

Ställer till med värsta krogslagsmålet, såklart.

They slapped them on you, where that braclet used to be
You know the one I bought in Phoenix, where they sell old jewellery.
I was trying to make you angry but I did’t feed you to the cops
And when I threw that drink in that guys face it was just to piss you off

Och det är väl därför man älskar honom. Han är ju precis så där destruktiv och galen och känslosam som man själv skulle vilja våga vara. Men inte är.

Everybody wants to go on forever
I just wanna burn out hard and bright
'Firecracker'

Cecilia Lundblad - 22 september 2001

KOMMENTARER:

  • Erik Larsson

    Mitt betyg: 3

    Den slår ju aldrig Heartbreaker. Inte en chans.

  • Andy

    Mitt betyg: 4

    men den är en jäkligt bra skiva ändå!

  • Björn

    Mitt betyg: 4

    Självklart slår den inte Heartbreaker...ingenting slår Heartbreaker. Det bara är så.
    Men Ryan ska fan inte ligga under snittbetyget. Tops!

  • Lars

    Mitt betyg: 5

    Ge den lite tid och ni kommer att inse att den är underbar.

  • niklas

    Mitt betyg: 5

  • Johanna

    Mitt betyg: 5

    "And love don´t play any games with me, anymore
    like she did before
    The world won´t wait, so I better shake that thing right out there through the door
    Hell, I still love you, New York " Damn va´bra det här är !!!!

  • Jonte

    Mitt betyg: 3

    Hälften av låtarna är fantastiska. Hälften kunde ha plockats bort.

  • MrTambourineMan

    Mitt betyg: 4

    Klart den inte slår Heartbreaker, va hade ni trott? Men alltså, de är ju egentligen oerhört objektivt (vilket o andra sidan allt är, men, men) eftersom skivorna ändå skiljer sig en hel del... Tycker att de är kul att de inte bara blev en spin-off...

  • Max

    Mitt betyg: 5

    Ryan Adams regerar stort! Vem annars har sådant flyt i låtskrivandet just nu? Produktiv som få och vilka produktioner sen? Heartbreaker var grym och Gold slår den med hästlängder. Klart bästa inköpet i år! OERHÖRT!!!

  • Robert

    Mitt betyg: 5

    La Cienega Just Smiled är en helt fantastisk låt,visst Gold är mer ojämn än vad Heartbreaker är men det spelar liksom ingen roll den är ändå en av de viktigare skivorna som kommer att komma ut i år...japp

  • Eiver

    Mitt betyg: 5

    Wow.
    Bättre kan det knappt bli. Fantastiska melodier, texter och skön sång.

  • ylva

    Mitt betyg: 1

  • Patrik

    Mitt betyg: 5

    Plocka in nån låt från bonus-cdn och ta bort Enemy Fire och skivan är genombra. De första sju låtarna är tillräckligt för att sätta en femma på den här.

  • Helena

    Mitt betyg: 5

    Ryan ar den sarbara rockmyten, den ultimata kombinationen. Sag honom i Glasgow i mandags och har haft svart att tanka pa nagot annat sen dess. Tre timmar himmel!

  • anna-panna

    Mitt betyg: 3

    För mycket bredbent gubbrock för att det ska bli ett högre betyg. Dessutom är den på tok för lång.

  • Stoffer

    Mitt betyg: 3

    Köp CDn (om du har pengar) särskildt för spår 1, fantastiskt bra.

  • Per

    Mitt betyg: 5

    Ryan Adams är den bästa låtskrivaren just nu. Har dessutom en underbar röst.

  • Per Johansson

    Mitt betyg: 5

    Årets bästa skiva!!
    New york, new york är underbara hothouseflowerpop. La cienega är så vacker så vacker..Sen har vi 10 andra underbara låtar..

  • Anders

    Mitt betyg: 5

    Makalöst bra skiva. Wild flowers fpr mig nästan att gråta varje gång jag hör den.

  • Lisa

    Mitt betyg: 5

    Helt underbar skiva! "La cienega just smiled" är så bra att man inte vet vad man ska ta sig till..

  • Sune Buske

    Mitt betyg: 3

    Black Crowes, igen. Fast bättre.

  • m

    Mitt betyg: 5

    Mer kommersiell än "heartbreaker" men ändå oändligt bra.

  • moldypeach

    Mitt betyg: 2

    tråkrock. men "new york new york" är fin.

  • jag

    Mitt betyg: 5

    tuff kille...

  • Rune

    Mitt betyg: 5

  • yngwie

    Mitt betyg: 5

    svinbra skiva. underbar artist. visserligen ett par låtar som inte håller måttet, en ändå fantastisk. ännu bättre än heartbreaker, faktiskt.

  • Anna

    Mitt betyg: 5

    Ryan Adams är ett geni.

  • jonte o

    Mitt betyg: 4

    bara steve earle kan göra så vackra låtar

  • Henrik

    Mitt betyg: 4

    mmm...underbar skiva, wild flowers är typ det vackraste jag hört..

  • Vera

    Mitt betyg: 5

    helt genial - men glöm inte bort hans andra platta heartbreaker!

  • Danne

    Mitt betyg: 5

    De när så otroligt bra att man blir skakig, fastän vissa låtar på Heartbreaker är ännu bättre. Firecracker är så otrolig skön och man blir så jävla glad när man hör den!

  • sara

    Mitt betyg: 5

    Underbar skiva som har gått hela året non stop! En skiva som alltid funkar vare sig du är glad eller ledsen!

  • Markus

    Mitt betyg: 3

    Inte i samma klass som springsteen, Young och dylan men ändå bra.

  • rasmus

    Mitt betyg: 5

    god plade

  • erik

    Mitt betyg: 5

    Oh, vilken skiva! Såg någon som skrev att det inte slår Springsteen och någon som sa att det var för mycket gubbrock... Kan verkligen inte hålla med! Om det är någon som lirar gubbrock är det väl springsteen och denna slår t.o.m. heartbreaker. Bäst!

  • lina

    Mitt betyg: 5

    underbar!!!!

  • Patric

    Mitt betyg: 5

    Visst, var och en får tycka vad den vill. Skulle dock vara intressant att veta vad som motsvarar betyget 5 för Ylva, hon som tilldelar plattan betyget 1 (Ett!). Vikingarna?!! "Gold" är en sensation!

  • Nilz

    Mitt betyg: 4

    Nu blir jag upprörd! Springsteen gubbrock? Då har du antagligen bara hört Born in the USA och inte lyssnat på texten till den geniala låten. Inte lika bra som Springsteen, han är tidernas största poet tillsammans med Dylan. Men bra, mycket bra!

  • johnny anderson

    Mitt betyg: 4

    Den skivan som fick mig att upptäcka en för mig tidigare dold musikgenre, Americana. Tack Ryan

  • treen

    Mitt betyg: 2

    För amerikansk raspig röst för min del.

  • Einstein

    Mitt betyg: 4

    Starkt album. Många sidor.

  • Calle

    Mitt betyg: 5

    Slog på skivan så här en bra stund efter inköpet men den är fortfarande bland de bästa skivor jag hört. Låtar som La Cienega, Wildflowers Firecracker osv. säger allt Hade My Sweet Carolina varit med på den här CD:n = världsbäst

  • kalle anka

    Mitt betyg: 5

    kanske den mest kompleta skivan någonsin.

  • dream_brother

    Mitt betyg: 4

    är fantastisk i stora delar. La cienega.. och Harder now when it's over bland annat..
    sen finns det en 4-5 spår som drar ner betyget...men en klockren 4 som sagt..

  • Appel

    2005-07-25 15:02

    Makalös skiva, otroligt bra! Synd att inte alla får tillgång till den också briljanta bonusskivan som finns. Fem extraspår.

  • Annika

    2006-12-13 18:32

    Mitt betyg: 5

    Jag älskar låten "La cienega just smiled" den är helt obregripligt underbar. Är det någon här som vet vad La cienega står för?

    Tack i förhand

  • Mattias Nordström

    2006-12-14 08:33

    1. La Cienega (from the Spanish La Ciénaga: swampland, marsh or bog)

    2. La Cienega, New Mexico

    Google och Wikipedia svarar på det mesta man undrar över.

Fler album

Arkiv

Oldies But Goldies

Biografi

Ryan Adams är singer/ songwriter-genrens bad boy nummer 1. Tidigare frontman i altcountrybandet Whiskeytown, men efter att ha gått skilda vägar med gruppen släppte Ryan sin hyllade solodebut 'Heartbreaker' 2000. Född i Jacksonville, North Carolina, men bor nu i New York.

Diskografi:
2000: Heartbreaker (Bloodshot)
2001: Gold (Lost Highway)
2002: Demolition (Lost Highway)
2003: Rock'n'Roll (Lost Highway)
2003: Love Is Hell [pt 1+2] (Lost Highway)
2004 The Rescue Blues [2x7"] (Pax American)
2004 California [2x7"] (Pax American)
2004: Now That You're Gone [7"] (Pax American)
2005: Cold Roses (Lost Highway)

Hemsida

ryan-adams.com

Album

2002: Demolition
2004: Now That You're Gone/If I'm a Stranger
2005: Cold Roses

Konsert

2002: Annexet, Stockholm, 9/2

Bonusinformation

En längre version av 'Gold', med några extra spår, kommer att släppas i en begränsad upplaga i Sverige.

Utgivare: Farid Mädjé. Allt material på Revolver.nu är skyddat enligt lagen om upphovsrätt.