KATE NASH

Made of Bricks

(Polydor/Universal)

2007

BETYG:

Hon rör sig som en girl next door-version av Regina Spektor, med samma naturliga utstrålning men med vardagsnärmare utryck. Brittisk vardagsrealism där alkohol är den självklara smärtlindraren.

Kate Nash är en ung brittiska som både känns som en reaktion på dagens samhälle och en produkt av det. Precis som Hello Saferide så tröstar hon sig med TV (CSI) när pojkvännen dumpat henne ('We Get On'), och precis som Lily Allen så har hon funnit ett naturligt uttryck för att beskriva vardagslivets England. Fast egentligen är det inte nationellt bundna problem hon sjunger om. Kate Nash handlar egentligen inte bara om England, utan en urban nationslös ungdomsgeneration, där bloggar och Facebook brutit ner den tidigare naturliga barriären mellan det privata och offentliga. Dagbokskänslan ger ibland rätt banala texter som i 'Mouthwash':

Cause I use mouthwash
Sometimes I floss
I've got a family
And I drink cups of tea

Även om det stundtals är enerverande, så blir det raka uttrycket oftast något positivt, och väldigt charmigt.

"Made of Bricks" är berättelser om klassiska relationsproblem, det är flickan och pojken som är utgångspunkten. Det är ingen vågad gissning att Kate Nash kommer att hitta många kvinnliga fans, men även om det är historier med en kvinnlig utgångspunkt, så är det könsneutrala problem som genomsyrar texterna, och det är inte svårt att applicera på sig själv. Från pianoklinkande 'Mouthwash', till avskalade bluesiga 'Dickhead' är det naturliga känslostormar förpackade i en snäll och lättillgänglig förpackning. Ibland med gitarr, ibland med piano.

Kate Nash känns som en naturlig fortsättning på den brittiska våg av sneakerrealism som Mike Skinner startade med The Streets, och som flöt vidare genom Lily Alens kreativa fantasi, och som tog vägen in på pubben med Jamie T. En ny generation av berättare som med en blandning av influenser präglar ett land där multikulturalism ironiskt nog resulterat i artister som skapat en urbrittisk poptradition. Kanske är det ett identitetssökande som skapat det. Oberoende om det är en reaktion på dagens brittiska samhälle, där det urbrittiska återigen känns relevant, eller om det endast är en mediekonstruktion där journalister tacksamt buntar ihop dessa artister så är Kate Nash nästa stora popexport från England. Så bra är "Made Of Bricks".

Trots att det stundtals är lite väl lättillgängligt så är Made of Bricks överlag en väldigt fin och trevlig popskiva som känns väldigt 2007, utan att det skulle vara något negativt.

Patrik Edvardsson - 6 oktober 2007