INTERPOL
Our Love To Admire
(EMI)
2007
BETYG:
Som en i såpa insmord Boa constrictor, ungefär så hal känns Interpols nya skiva. Hur jag än försöker är det stört omöjligt att riktigt få fatt i den. Och jag har försökt, tro mig. Jag har lyssnat och lyssnat med alla sinnen på helspänn (inte helt olikt en ärrad ormjägare från de ogästvänliga skogarna i norra Västmanland). För jag vill väldigt gärna gilla "Our Love To Admire". Precis lika mycket som debuten "Turn On The Bright Lights" och uppföljaren "Antics", plattor jag ofta och gärna återkommer till.
Men de halkar iväg, de elva låtarna.
Det kan förstås vara ett gott tecken. Chanserna är stora att New York-kvartetten är bra mycket smartare än jag och att man här, på sin tredje platta, gör musik som gradvis kommer att växa och inte tar hänsyn till mitt vulgära behov av omedelbar tillfredsställelse. I sådana fall får jag återkomma om ett halvår.
Just nu känns dock "Our Love To Admire" tyvärr inte särskilt lyckad.
Bandet har i och för sig haft rätt intentioner; här märks en tydlig utveckling. Och det är positivt. Att fortsätta längs den upptrampade Joy-Division-light-möter-åttiotalister-som-går-loss-på-åttiotal-stigen hade känts lite väl förutsägbart. Jag gillar att sångaren Paul Banks vågar släppa sin Ian Curtis-livlina och hittar ett eget uttryck, något ljusare men kraftfullt.
Problemet är att de verkar ha koncentrerat sig alltför mycket på soundet och glömt bort själva låtarna. Inte helt lyckat eftersom de saknar sina hjältar Joy Divisions inneboende dramatik och därför är beroende av bra melodier. Det känns som om Interpol hotar och hotar utan att riktigt veta hur de ska fullborda sin attack.
Att betyget ändå blir en (stark) tvåa beror på att ormrackaren ändå hugger till ibland. Som i "Pace Is The Trick" med sin återhållna laddning. Eller i den explosiva "Mammoth".
Men sett till helheten kan jag inte riktigt rekommendera "Our Love To Admire", varken till befintliga eller nya lyssnare.
Anders Ahlbom - 18 augusti 2007
Biografi
Fyra killar från New York med brittisk post-punk som musikalisk förebild. Musiken är mörk och dyster, som en mix mellan Bauhaus, Echo and the Bunnymen och Joy Division.Diskografi:
2002: The Interpol EP (Matador)
2002: Turn On The Bright Lights (Virgin)
2004: Antics (Virgin)
2007: Our Love To Admire (EMI)
Hemsida
Interpol NYAlbum
2002: Turn on the bright lights2004: Antics
Utgivare: Farid Mädjé. Allt material på Revolver.nu är skyddat enligt lagen om upphovsrätt.
KOMMENTARER:
Hugo
2007-08-19 20:21
illinoise.wordpress.com
Har på någon vänster lyckats undvika Interpol så gott som helt så här långt, men hade planerat att låta senaste plattan bli mitt första köp ifrån dem. Har hört en hel del bra om den, även om er recension rör om lite.
Lite högre aktivitet på sidan vore för övrigt att önska ;)
Richey
2007-08-20 02:00
Kluven till en början, då låtarna (som du säger) är lite bortglömda. Men efter en hel del lyssningar kommer man till ro och inser att de den här gången har gjort ett album (!) där varje låt är viktig för sin del av skivan. Till exempel Heinrich Maneouver. Den är inte alls någon låt man plockar ut och sätter på ett blandband. Den är bäst i sammanhanget då den plötsligt tar slut och går in i mäktiga Mammoth! Tillsammans blir dem starka. Och så är det med hela skivan. Länge leve Interpol.
Adam
2007-08-23 12:15
Mitt betyg: 4
Our love to admire tar faktiskt ett tag att smälta in som du mycket riktigt befarar .. tillskillnad mot de två första albumen sär sensationskänslan slår en ansiktet omedelbart. Låtar som All fired up, Rest my chemistry och Who do you think kommer verkligen på slutspurten.
Patrik
2007-08-30 18:15
Mitt betyg: 3
Tycker ändå att dom gör det ganska bra på den här skiva, Antics blev lite väl tung och klumpig på sina ställen. Tyvärr har dom lite svårt att knyta ihop låtarna. Men i Heinrich Maneuver och No I in Threesome så ser man ändå att dom, till skillnad från exempelvis The Strokes, har hittat en väg att gå framåt utan att förlora kärnan i musiken.
Andy
2007-11-29 04:29
skit
Krille
2008-04-05 15:08
Mitt betyg: 4
Vilken fantastisk felträff o påstå att det här inte e bra. Deras bästa skiva hittils. Bra låtar, bättre sång och bättre sound!
Det är ju inte meningen att dom ska knyta ihop låtarna. Det är ju en underbar atmosfär och flytande feeling. Och ett skönt depp...
johnny T
2008-04-06 12:10
Mitt betyg: 4
All Fired up, räcker för att få newyork gubbarna i 4träsket. Det är en riktigt brötig skiva ljudmässigt, med tjocka gitarrer som får kämpa för att behålla sitt pling...