NOBODY & THE MYSTIC CHORDS OF MEMORY

Tree Colored Sea

(Rough Trade Records/Border)

2006

BETYG:

Jaha, då sitter man här igen då.

År 2004 fick jag tre gånger försöka klura ut nya tillvägagångssätt för att berätta om ett nytt sidoprojekt från en medlem ur countrypoppionjärerna Beachwood Sparks. Det började när keyboardisten Farmer Dave Scher och trummisen Jimi Hey släppte mästerligt psykedeliska All Night Radio i februari och slutade när basisten Brent Rademaker levde ut sina allra mest bredbenta gothpopdrömmar med Frausdots i september. Däremellan gav också sångaren i Beachwood Sparks Chris Gunst ut en skiva under namnet Mystic Chords of Memory tillsammans med Jen Cohen (från Aislers Set) och delvis också Ben Knight från The Tyde.

År 2006 finns inte längre All Night Radio kvar och Brent Rademaker är upptagen med hans och brorsan Darrens redan nämnda The Tyde. Kvar för Mystic Chords of Memory att hålla fanan högt med andra ord. Till hjälp med detta har de Nobody, eller Elvin Estela som han heter på riktigt, en beatsmakare från staterna med både smak och känsla för västkustpsykedelia.

Estela och Gunst första samarbete med Gunst sånginsats på Monkees-covern 'Porpoise Song' från Nobodys albumdebut, 'Pacific Drift: Wester Water Music, vol 1', gjorde mig konfunderad. Atmosfärisk sånginsats och ljudmattor kändes lite väl flummigt och låten, rösten och melodierna kom bort. Lägg där till att den första Mystic Chords of Memory skivan i sig var ganska ofokuserad och svävande så inser du kanske att mina förväntningar på 'Tree Colored Sea'-samarbetet var ganska låga.

Till en början var jag också ganska oimponerad. Mötet mellan det elektroniska och det akustiska kändes lite sökt, ibland undrade man om ett halvfärdigt beat och halvskriven folkmelodi verkligen borde ha blivit en låt. Sakta men säkert började dock melodislingorna och låtarna krypa in under skinnet på mig och när det slutat klia och irritera var jag rätt nöjd med det. Det är nu min åsikt att Nobodys sätt att arrangera och fylla Chris Gunst enkla låtar med ljud och effekter tillför lika mycket till Mystic Chords of Memory som Farmer Daves Pink Floyd-komplex förgyllde Beachwood Sparks. Nu kan jag nästan inte lyssna på skivan utan att hitta en ny detalj att fascineras över. Att våren har kommit till den svenska västkusten har väl knappast skadat heller, Mystic Chords of Memory andas stundtals lika mycket solsken och California som 'Desert Skies' eller 'Yer Selfish Ways'!

Allra, allra bäst blir det när musiken är så snyggt arrangerad att du inte riktigt inser den eklektiska komponeringen av beats, gitarrer och röst förrän du gett upp inför den. De bästa exemplen på det är singeln 'Broaden a New Sound' och 'Walk In The Afterlife'. Det hela påminner mig om Roger McGuinns snart 40 år gamla tankar om en tematisk, musikalisk berättelse om amerikansk folkmusik från bluegrass till country, rock'n'roll, vidare till space-rock och slutligen elektroniska moogexperiment. Denna ambition möter i Tree Colored Sea Gram Parsons också snart 40-åriga vision om Cosmic American Music.

Helt såld är jag ändå inte. På sina ställen skär det sig ändå lite och trummor och rytmik står vid vissa tillfällen alldeles för mycket i fokus. Låtar som 'The Seed' och 'Feet Upon Sand' är bra men detaljerna kommer i vägen för helheten. Det är sådant som hindrar mig från att bli överlyrisk och ringa precis alla mina vänner och bekanta för att övertyga dem om att de kommer att älska detta. Nu ringer jag bara några. Lika bra det kanske.

Slutligen några ord som borde få er att ladda ner eller gå ut och köpa det här. Både 'Coyote's Song (When You Hear It To)' och balladen 'Memory' hade kunnat vara tagna rakt ur 'Once We Were Trees'. Inte så dumt med andra ord.

Mathias Krusell - 25 april 2006