Till navigeringen
KRISTIAN ANTTILA - Innan bomberna

KRISTIAN ANTTILA


Innan bomberna



(Ivertigo)


2006



BETYG:

Betyg: 4

Stigbergstorget, Göteborg en disig novemberkväll förra året.

- Så vad gillar du för killar Fanny?
– Mörka och plågade, svarar jag sanningsenligt.
- Mörka till utseendet eller själen?
– Både och.

Han skrattar till.
– Ah, så att du kan ta hand om dem, omvända dem, rädda dem?

Kristian Anttila förde loggbok över sitt psykiska tillstånd varje dag från det att han var femton och uppåt. När han var sexton sjutton föll han ihop och blev djupt deprimerad. När han var tjugo sa han att han inte hade levt om en enda dag i hela sitt liv om han hade fått chansen. Vid tjugotre släpptes första albumet. Nu har Kristian hunnit bli tjugosex, är fortfarande inte särskilt lycklig men har tämjt sitt inre psykiska blodbad och ur det lyckats framställt någonting som är bland det vackraste och mest sympatiskt oförställda jag kom att höra den där hösten 2005.

Men jag fann ingen ro i era led, inget skäl att dela med mig mer
Och jag fann ingenting som höll mig sövd, ingenting som släckte längtans törst


Det är dags för Henrik Berggren att abdikera från posten som allsmäktig kurator på den centrala gymnasieskolan i Göteborg och ta en välbehövlig paus. Kristian Anttila heter de missanpassade medelklassbarnens nya identifikator.

Vaddå Prozac? Bara det uppumpade introt till "Paul Weller" fixar balansen mellan dina signalsubstanser snabbare än vilket antidepressivt läkemedel som helst. I "Bland bovar å banditer" visar Kristian Anttila att han fortfarande finner ett nöje i att vara utstuderat provokativ, även om det nuförtiden sträcker sig till en vilja att knäcka nackar och inte knulla med barn. De pedofila antydningarna från "Natta de mina" är tråkigt nog begravna. "Ingenting, ingenting…ingenting!!!" kallas det mest humoristiska inslaget på albumet där en förnekande Kristian kalkylerar av sig själv och bekräftas som en patetisk förlorare i kärlek av El Perro Del Mars behagliga körstämma. När jag lyssnar på "Tio" blir mina överarmar plötsligt väldigt knottriga. Titelspåret är liksom avslutningslåten på "Natta de mina" en långdragen och drömsk, avtackande godnattsaga med utvidgade instrumentala partier som flyter ut i rymden i takt med att syretillförseln tar slut. Åh.

Annars är det svårt att finna några större likheter mellan "Natta de mina" och uppföljaren. "Innan bomberna" är med sitt utpräglat poppiga sound en mycket avlägsen släkting till den slamrigare debuten och androgynen Kristian med den småbögiga, naivt viskande rösten har ersatts av en muskelknutte till karl som precis kommit på att han har en diafragma.

Nej, Kristian Anttila kan nog bara rädda sig själv. "Innan bomberna" bör inte nödvändigtvis betraktas som ett regelrätt försök. Snarare som en sund ambition att skapa någonting som skulle kunna vara den perfekta avgjutelsen av honom själv. En slutgiltig förklaring. En ristning i historieboken.

Vi har alla dagar av tillfällig sinnesförvirrning då vi känner ett sjukligt behov av att lägga våra förlorade själar i den psykiatriska vårdens händer. Sådana bryderier är naturligtvis olämpliga att besvära våra vackra huvuden med eftersom vi ännu är unga och välsignade med en hälsosam lyster i hyn. Ordet självinsikt brukar tråkigt nog aldrig ha någon djupare innebörd i dessa stunder. Men låt oss inte göra något förhastat. Låt i stället en intelligent människa som Kristian med sitt klarsynta sätt berätta för oss att vi inte är ensamma.

Innan bomberna är kanske inte den där perfekta, mest fullständiga avgjutelsen av Kristian Anttilas mångbottnade själ. Det hoppas jag i alla fall inte. Melodilösningarna på vissa spår är för enkla och studsigt tomma för att jag skall gå på det. Men det känns som om det var sjukt nära. Och tack Gud för det. Då tar han förhoppningsvis inte livet av sig än på ett tag.

Fanny Bildsten - 6 januari 2006

KOMMENTARER:

  • lb

    2006-01-09 09:44

    Mitt betyg: 1

    värdelöst

  • Marcus Rombo

    2006-01-10 00:14

    flamboyant-hottie.weldion.org/

    Mitt betyg: 4

    Instämmer. Detta är ett mycket bra album. Och Kristian är nog med all säkerhet en mycket fin människa.

  • stuart

    2006-01-16 19:59

    Mitt betyg: 1

    utstuderat dravvel, fick han ingen i-pod av sina föräldrar?

  • Sam

    2006-01-17 19:57

    Mitt betyg: 4

    helschysst skiva!

  • fabian

    2006-01-20 17:01

    Mitt betyg: 4

    både musikaliskt och textmässigt mycket bra... mångbottnad och öppenhjärtig. Tar inte slut i första taget.

  • Davve Bavve

    2006-01-26 12:36

    Mitt betyg: 5

    dom flesta har väl satt en 4a på detta album, men det är någnting med kristian att jag ryser när jag hör honom ta stämma! undebrart helt enkelt, enligt mig är detta en 5a. snäppe vassar än debuten natta de mina.

  • Robert

    2006-01-27 20:55

    Mitt betyg: 4

    Detta är ett kanonalbum! Anledningen till att jag inte ger honom en hel femma är pga av att jag på något sätt saknar de sexistiska texterna från förra. Men han har ju liksom mognat vilket ändå känns skönt

  • Vector

    2006-02-09 18:12

    Mitt betyg: 5

    Fy fan vad underbart att läsa en recension av något av Kristians verk där Jocke Berg eller håkan hellström flitigt namndroppas. Kristian är egen. Kristian är Kristian. Punkt. Kristian är närapå bäst. Naivt men sant.

  • papawasarodeo

    2006-02-24 01:36

    Mitt betyg: 4

    Skitbra! Faktiskt.

    Nästan en femma.
    Om jag hade vågat o varit lite yngre.

  • yois

    2006-03-18 21:04

    Mitt betyg: 5

    ´JÄTTE BRA
    bra sagt Kristian är Kristian och inte som NÅGON annan och han
    ÄR bäst

  • Trasan

    2006-04-10 21:22

    Mitt betyg: 5

    Om jag bara kunde beskriva med ord hur bra du är .. Kristian du har verkligen lyckats. Hoppas det kommer mer.

  • Hurricane

    2006-04-10 21:29

    Mitt betyg: 5

    Seriöst, ni som klagar borde skaffa hörapparater, för jag tror knappast att ni skulle kunna göra något bättre själv. Det här är liksom så nära bäst man kan komma. Frågar ni mig så är det bara dumt att påstå något annat. en klar femma för både text, musik och den där rösten som får en att rysa.. så vackert..når enda in i hjärtat!!

  • Matilda

    2006-05-29 21:45

    Mitt betyg: 5

    Kristian Anttila, din musik.. <3 Jag känner igen mig så mycket i dina texter.

  • Nii

    2006-06-24 16:16

    Mitt betyg: 5

    Visst för att skivan är ett fucking mirakel, och att mannen är ett musikaliskt geni som jag över allt annat beundrar så ser jag människor skriva "en god människa" om honom. Jag tror inte killen är ond, men ett jävla svin är han. Världens trevligaste, men utan nån som helst känsla för sig själv. Ett svin mot sig själv helt enkelt. Utan dina toner, Kristian, voro mången männska död! TACK <3

  • Jocke

    2006-07-09 18:57

    www.collective.se/

    Mitt betyg: 5

    Grymt!

  • Fredrik

    2007-02-25 18:26

    Mitt betyg: 5

    Utan tvekan det bästa albumet som finns. Är exalterad över nästa album som komma skalL!

  • woho

    2007-04-23 12:46

    Mitt betyg: 5

    klart bästa som finns! har nästan alla låtar kristian någonsin gjort, och dom är bäst, utan tvekan.

  • Matilda E

    2007-05-10 16:07

    Mitt betyg: 4

    skivan i sig är helt underbar och jag tycker att det finns ett antal låtar som man enbart ryser av och tvingas att älska hur mycket man än försöker att låta bli.. dock håller jag inte med om att han är en sådan fantastisk person. träffat honom ett antal ggr och tycker att han är stel.. eller mer smått otrevlig. dock är det bara en personlig åsikt som baserats på flyktiga möten, känner inte människan. trots detta är skivan faktiskt riktigt riktigt bra. går som sagt inte att undvika att älska.

  • Fredrik

    2007-05-30 23:57

    Mitt betyg: 4

    Klockrent ! Förjävla bra är albumet längtar som fan till nästa

  • Carro

    2007-07-05 20:16

    Mitt betyg: 5

    Ett underbart album. Vackra, lite mörka texter till härligt popiga toner.

  • <3

    2007-09-04 11:55

    Mitt betyg: 5

    anttila är det bästa denna jord ngnsin har skådat och kommer skåda punk slut.

  • emma

    2008-02-16 17:15

    jävligt bra skiva! kristian är helt klart i topp :)

Fler album

Arkiv

Oldies But Goldies

Biografi

Kristian Anttila är född i Skövde men uppvuxen i Västra Frölunda, Göteborg. Det tog flera månader innan han vågade berätta för sin mamma att han ville köpa en elgitarr (”och det bemöttes väl ungefär som väntat”). När han var tretton sålde han sitt Nintendo och köpte sig en elgitarr i smyg. Några år senare fick han ihop sin första låt. Ytterligare några år senare släpptes hans första skiva. Efter en seg förlossning på över två år var det dags för en uppföljare hösten 2005. Han har gjort nästan allting på den själv men har lånat in lite folk han tycker är duktiga (El Perro Del Mar, David Lindh från Broder Daniel, Martin Axén från The Ark, Maja från The Kid) som komplement. När han inte är artist händer det att han producerar andra band.

Diskografi:
2003: Natta de mina (National)
2005: Innan bomberna (Invertigo)

Artikel

2006: Pojken utan skam

Utgivare: Farid Mädjé. Allt material på Revolver.nu är skyddat enligt lagen om upphovsrätt.