BERGMAN ROCK

Bonjour Baberiba pt II

(Silence)

2005

BETYG:

I stort sett välbehållna har the artists formerly known as bob hund undkommit de skitnödiga texterna och den våldsamt meningslösa kulturyttring vi kommit att känna som trendskånska. Världen är ett hopplöst daterat artrockband fattigare. Ett rock'n'rollband i mängden rikare.

Två av bob hunds bästa låtar: 'Min lön kommer fem år för sent', samt 'Ett fall och en lösning'. Den förstnämnda är en cover på en cover. The Nomads täckte låten 1983, på debutalbumet 'Where The Wolf Bane Blooms', då under sin usprungliga titel 'I’m Five Years Ahead Of My Time'. Ypperligt låtval, mäktig debutskiva. Originalet tillhör The Third Bardo, och kan bland annat återfinnas på garagerocksamlingen Nuggets. Vid sidan av detta finns också mer umbärliga versioner, bland annat av Chesterfield Kings och Primal Scream.

'Ett fall och en lösning' är en lite rundare, mjukfilad version av Pere Ubus 'Final Solution'. Även om bob hunds sång är ett trevligt stycke svensk populärmusik, har man brutalt yxat av många av släktbanden till det ångestspår som David Thomas och hans anhang gav eftervärlden.

1999 stod Thomas Öberg tillsammans med just The Nomads på en scen på Roskildefestivalen och framförde Stooges 'Search & Destroy'.

Tillsammans med möjligtvis Philemon Arthur & The Dung är det väl få band som haft så stor påverkan på bob hunds musik som just Pere Ubu. Detta arv har suddats ut avsevärt i och med Bergman Rock. Bergman Rock är mest påverkat av bob hund.

Thomas Öberg vill fortsätta att vara rockens budbärare. Om detta råder ingen tvekan, och om Bergman Rock har ordet spridits länge. Bob hund på engelska? På pappret är det bob hund, om detta råder ingen tvekan. Ansatsen i musiken är bob hund, ordvalen är bob hund.

'Bonjour baberiba pt II' är en kort skiva med rockmusik. Vad du hör är vad du får. Även här finns en cover, där Tomas Öberg & co som vanligt visar att deras skivsamling är oklanderlig. Denna gång Roky Erickson. Bergman Rocks lilla helvete är att man inte har bob hunds möjlighet att ge låtar en egen touch genom ett språkbyte. Bergman Rocks covers blir inget mer än just covers.

Covers och egna verk flyter ihop till en blandning där helheten blir mindre än summan av delarna. Fast delarna är just inga minnen att spara på heller.

Det är ungefär lika innovativt som missionären. Ibland behövs dock bara lite närhet. En varm famn att krypa ner till. Någon som bara finns där. Trygg. Småtråkig. Familjär. Bergman Rock.

Till detta är jag nödd och tvungen: Bergman Rock är ta mej fan omöjliga att recensera. Det finns inga handtag – kan man använda ordet hakefraser? – att hänga upp några omdömen på. Det finns inga fundament att binda upp mina intryck vid. Själllöst.

Köpa den? Om du vill. Det är hugget som stucket. Det är ett döende bob hund på engelska. Smygskånskt, i all sin anglofili.

Erik Rosenberg - 25 maj 2005