BART DAVENPORT

Maroon Cocoon

(Antenna Farm)

2005

Trouble in paradise. Bart Davenport har blivit uppgiven. Kanske inte uppgiven - snarare personlig, eftertänksam och lite ifrågasättande till sin omgivning. Albumet 'Game Preserve' fungerade som en slumpmässigt programmerad västkustjukebox med ganska snävt mandat. Med Loves 'Forever Changes' som utgångspunkt och Emmit Rhodes debut som slutmål levererade han en samling välsnickrade poplåtar som likt ett Tropicanapaket utstrålade värme och solsken i vardagen.

Redan ett par sekunder in i 'Maroon Cocoons' inser jag att solen inte längre skiner på Bay Areas gängligaste trubadur.

Welcome to the show, we hope you know, that happiness can't be bought, so friends hold on to what you've got.

Elpianot och stråkarna är utbytta mot en akustisk gitarr, studion mot Davenports vardagsrum hemma i Berkeley. Textmässigt är han riktigt underhållande. Med en ansats som på amerikanska skulle kallas "quirky" bjuder han på ett antal smarta passningar i rollen som betraktare av Los Angeles nöjesindustri och dess offer.

Reality is at your backdoor, that's intrusion, the MGM Lion lives in your garden, controls the sun and moon like a prison warden.. [].. Your childhood Glendale home has been sold, and some say Silverlake is made of gold, I'm just glad to see you moving on.

Maroon Cocoon är Joni Mitchells 'Court and Spark' i lo-fi-tappning med blockflöjt istället för studiomusiker. En kalorisnål version av California Noir förpackat i ett brunt omslagspapper med ett skakigt godishalsband som presentsnöre. En samling låtar som trots mindre brister hela tiden bärs upp av Davenports röst, diskreta gitarrplockande och anspråkslösa charm. När Davenport skruvar på trummaskinen och låter en ostig syntslinga löpa genom en samling staplade maj7-ackord låter det styltig LA-muzak a la Steely Dan, ledmotivet till tv-serien Hunter framfört av kommunala musikskolan.

I tried to find my style, in a city that had none, broke the golden chains and made a run for the border.

Ytlighet, fåfänga och missmod. En fjäderlätt tackling av hårda teman. Retro eller inte – Bart Davenport är minst lika nödvändig idag som hans förebilder för 30 år sedan.

Petter Persson - 27 januari 2005