BJöRN KLEINHENZ

Trans Pony

(Take One More Take/Johnny Bråttom)

2004

För er som inte redan stiftat bekantskap med unge herr Kleinhenz genom hans debutskiva, sjutums-ep eller samarbete med Thomas Denver Jonsson, kan jag berätta att det är en artist med sätet i Göteborg men rötterna i Blekinge som spelar en melodistark, solig americana. Förra året släppte han sitt debutalbum på det ambitiösa bolaget Johnny Bråttom Records. Ett debutalbum som jag gillade skarpt, framförallt därför att Björn Kleinhenz på det visade upp en spretig men stark talang. 'Yeah Baby Whoohaa' var oformad och lovande på ett sätt som bara ett debutalbum kan vara.

I mars i år gick Björn Kleinhenz återigen in i studion. Denna gång för att spela in det som skulle komma att bli 'Trans Pony', hans andra album. Musiken spelades in i Björn Olssons studio i Göteborg. På detta album har Kleinhenz sorterat bland det han gjorde på 'Yeah Baby Whoohaa', och blivit mer fokuserad i sin sättning och i sitt låtskrivande. Allting är inspelat med fullt band, och det avskalade singer/songwriter-stuket har således fått maka på sig, åtminstone för den här gången. Nick Drake och Elliott Smith är inte lika närvarande, utan det låter snarare som om Stephen Stills gjort en modern altcountry-platta där han går lös på powerballader. Behöver jag säga att det är bra?

Skivan inleds med 'Out of Style'. En låt som Kleinhenz släppte akustiskt på 2002 års ep 'You'll Go Your Way and I'll Go Your Way Too', men som här ombehandlats till en själfylld upptempo-låt som smakar solskenspop. Skivans avslutning liknar till sitt upplägg den på 'Yeah Baby Whoohaa'. Då hette den pampiga finalen 'Diana', vilken följdes av den nedtonande 'A Day and A Night'. Denna gång har 'Jacky' och 'On Time Tonight' en liknande uppgift i 'Trans Pony's slutskede.

På den här skivan visar sig Björn Kleinhenz dessutom vara en romantiker med stort pophjärta. I en av skivans starkaste låtar, 'The Strongest Machine' sparar han inte på krutet.

If I had three wishes I'd make you my first
I'd throw away the second and give you my third
And hope that you'd use it to maybe put me in your team

På papperet ser det sockersött ut och det är det också, men han kommer undan med det. Romantiken är nämligen väl underbyggd med snygga popmelodier. Inte minst i låtar som redan nämnda 'The Strongest Machine', 'Keep your Stars' och 'Something'. Jag vill dessutom gärna påpeka att Björn Kleinhenz kompband gör ett starkt jobb på 'Trans Pony'. Det hörs att man är väl samspelta, och kompet känns gjutet tillsammans med låtarna. Musiken får också mycket utrymme. I skivans sjätte spår 'Leipzig Lover' förekommer några väl tilltagna instrumentella partier, vilket man sällan ser i sådan här låtbaserad popmusik i Sverige. Svängigt och upplyftande.

Med 'Trans Pony' tar Kleinhenz ett stort steg framåt. Han visar på en beundransvärd målmedvetenhet och självkänsla. Sen debuten har han blivit mer fokuserad, och en ännu bättre låtskrivare.

Mathias Krusell - 1 juni 2004